Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Silfverklockan - Elfte sceneriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
io6
hvitmossiga, hart nära förtorkade fruktträn, en
rad risiga buskar och längst borta ett lusthussnår
och en lutande grindsten. Så tydligt såg jag
denna drömbild, att jag skulle kunnat måla den,
utan att glömma minsta detalj.
Medan jag närmade mig, smalt snön, blå-
bärsriset började slå ut, och lingonrefvorna blom-
made. Småbjörkarna vajade med ljusa blad, och
dofterna stego. Det blef vår och solig luft, ju
närmare jag kom. Trött och dignande stannade
jag dock vid den yttersta furan nära backens
stigning. Stigen förde upp mot ruinen och rundt
om densamma. Hvart förde den ? Hvad låg där
bakom? Hvarför dignade jag?
Då ljöd det där underliga, lockande bakom
muren, öfver hvilken ett silfverhvitt ljus spred
sig. Det underliga ljöd allt tydligare, det steg
till en sväfvande ton och fyllde allt med något
vackert och lefvande, blandande sig samman med
skogens sus.
Jag kände en brinnande lust att följa stigen
och se, hvad som fanns därbakom och hvarifrån
ljuset kom, hvilket göt sig öfver den skymmande
muren, men jag var så trött, att jag ej kunde
taga ett steg utan måste stöda mig mot furan.
Allt doftade och slog ut rundt omkring mig.
Hvita blommor täckte muren, doftade öfver hela
backen. Och tonen sväfvade i ett stigande sus.
“Får jag inte se det stora underliga ljuset!"
ropade jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
