Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Silfverklockan - Elfte sceneriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i
r
I
M
"Icke nu! Tiden är icke inne nu", svarade
en röst; den var så långt borta, att jag knappast
kunde höra, men det föreföll mig, som hade jag
hört den rösten förr.
"Du, som låter allt spira upp och blomma,
gif mig kraft, låt mig gå!"
"Hunne du fram nu, skulle du vända tillbaka
med ett bittert löje", sade rösten.
"Jag vill se, hvad det är som ljuder och
lyser bakom muren där. Den skymmer. Jag
har hört den tonen så ofta. Jag längtar!"
"En gång skall du få se, men icke nu",
sade rösten. “Du får endast ana nu. När det
underbara vuxit till en makt, till ett starkt
vårflöde i dina drömmar, skall jag visa dig
vägen."
Suset steg och sjönk och tystnade.
"Jag vill se! Det är hvita blommor på
muren."
"Det är snö", sade rösten.
"Hvita blommor."
"Snö", sade rösten.
Suset steg. Storm for genom skogen. Det
började plötsligt att snöa. Hvita moln med snabba
glimtar snedt genom höljde allt. Det tassade
och gick, smygande lätt, lätt, då snöstjärnorna
brusto sönder mot marken. Därpå blef det mörkt,
och jag vaknade. —
— —
Det hade snöat starkt under natten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
