Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Silfverklockan - Elfte sceneriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
io8
23 Februari.
Åter en dröm.
Följd af det ängsligt böljande suset från en
stormfylld skog, gick jag en väg fram mellan
knotigt vridna stammar, hvilkas skuggor för-
skräckte mig. Öfver skogstopparna tindrade
stjärnor.
"Hvart går du? hvad söker du?" frågade en
elak röst, och jag mötte en man med ränsel och
stöflar och staf.
Jag spratt till och hukade mig ned bakom
en
milstolpe vid vägen.
"Rätta vägen", svarade jag därpå skälfvande
af skrämsel och köld. "Jag söker Gud, söker
rätta vägen."
“Alla vägar äro rätta. Men du menar kanske
en bättre väg?" frågade mannen, och hans röst
hade samma obeständiga karaktär som suset i
grantopparna.
"Jag längtar till allas Gud!"
"Ohohoj!" gäckade mannen, "gör icke det!
Dit kommer du aldrig. Talet ett kan aldrig
närma sig tiotusen och aldrig i evighet oändlig-
hetstalet Se nedåt och icke uppåt! Ser du nedåt
är du själf Gud, ser du uppåt, är du endast en
tvåbent molekyl. Var gud!"
"Jag? en stackare!"
"Alltets Gud är —
se dig bara omkring! —
också en stackare i mångt och mycket."
"Hur kan jag vara Gud?"
T
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
