Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Silfverklockan - Elfte sceneriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
a
1
t
115
Jag vände krukan, ville icke, att min planta
skulle förfrysa.
Några dagar gingo, en hel månad, och jag
varsnade ej, hur plantan växte. Så i dag kom
jag att tänka på den, men försent. Åter hade
den sträckt sig mot ljuset, och dess gröna spira,
som skulle bära blom och frukt, hade frusit sam-
man med rutans isblommor. Vissnad och brun
var min planta.
Underlig, underlig är kärleken till ljuset!
26 Februari.
Åter en dröm.
Jag gick genom en
kyrkogård och förbi en
hvit kyrka. Fast det var ljus dag, kunde jag
likväl se en
stjärna, som brann öfver den kyr-
kan (kyrkan i min hemby? Den kommer jag
knappast ihåg.) Jag föll på knä vid en
graf och
fann en
fyrväppling bland blommorna.
Hela natten drömde jag angenäma drömmar,
och i trots ’af att rusets töcken tyngde mig. Hela
natten gick jag och letade efter fyrväpplingar på
grafvar.
(
N
I
27 Februari.
Äfven i natt låg jag vid en
grafkulle. Jag
grät som ett litet barn, men skrattade, hvar gång
jag vaknade och fann kudden våt. Knappast
åter insomnad, drömde jag mig ligga vid samma
graf och gråta. Det kom öfver mig en
plötslig,
isande fasa. Det började snöa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
