Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Silfverklockan - Elfte sceneriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■
II
r
-;
ff
IH
ii7
svinna, och morgonsolen lysa? Jag längtar. Jag
längtar efter ljuset, som är lifvets glädje.
Lilla, röda bok, åt dig kan jag anförtro mig!
För dig kan jag bikta min förtviflan och mina
galna drömmar!
Sent raglade jag hemåt i går. Sent kom
jag i säng.
Jag drömde.
Jag drömde, att jag var nära att förintas af
törst. Jag gick genom en
skog och fram mot
en
solbelyst sjö. Där skulle jag släcka törsten.
Jag gick och gick. Då jag hunnit nära säfstranden,
såg jag en
käring, som stod och klappade kläder.
Hon vände sig mot mig, och utan att be-
gripa hvarför, utan ringaste skäl blef jag så rädd,
att jag sprang och sprang djupt in i mörkaste
skogen. Drömmar sakna merendels logik.
Jag törstade. Gick och gick.
Och så blef det den gamla historien. Det
började att snöa, och jag kom fram till den där
ruinen, stannade vid yttersta furan utan att kunna
taga ett steg mera. Dödstrött. Och så tonen.
Och ljuset bakom muren. Våren. Åter snö och
nu så tät, att den skymde allt.
Lilla, röda bok! Snart kan jag väl icke
samla tankarna mera på dina hvita blad. Det
svindlar för mina ögon. Mörkret kommer!
2 Mars.
Lilla, röda boki Detta blir väl det sista,
jag skrifver. Jag kan knappast röra mig, känner
1
11
i
a
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
