Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Silfverklockan - Tolfte sceneriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
för alla. Därför låter man honom också prö-
menera, hvart han vill. Han ströfvar omkring i
skogarna och går med sänkt hufvud liksom sökande.
Men när det är solsken och ljust, sitter han
inne i någon mörk skrubb. Han är rädd för
ljuset. Är alltid ute, då det är grått och mulet
eller oväder och skymning — — —
fan, hvad
den blixten skar! Läkaren tror, att
frisk luft och fullständig sinnesro möjligen skall
kunna väcka minnet till lif och förståndet. Få se !
— — —
fan, hvad det rullar! — —
Nu
promenixar han och söker efter sig själf. Han
kommer visst hitåt kyrkan. Ser Pelle! Nu skym-
mer träden — —
Jag tror väl fan är ute och ritar
med fosforstickor! den slog ner den! Jajamen!
“Herren är mäktig!" sade dödgräfvaren och
tittade fryntligt och mildt ut mot ovädret, som
drog sin svarta skugga öfver sjön.
De stodo en stund och betraktade den
iBHil
mäktiga borgen som höjde sin mörka natt öfver
byn. |
Därpå sprutto de till och vände sig om.
Gunnar Vide!
Han hade smugit sig uppför torntrappan och
stod nu bakom dem. Men han tycktes icke
varsna dem utan stirrade envist bort mot klockor-
nas tunga skålar.
Ansiktet var magert och energiskt, och
ögonen voro stora, mörkt glänsande. På haka och
kinder växte skägg, kantigt och ojämnt till följd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
