Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Silfverklockan - Tolfte sceneriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N
i
123
af saxens ängsliga försök i den farliga knifvens
ställe. Han var blek, och håret föll i oordnade
lockar öfver dén höga pannan, som bar skuggans
fula tecken. Han lutade sig framåt liksom sökande
eller lyssnande och höjde sakta handen, hvilken
genomilades af krampaktiga skälfningar.
Stilla!
Pelle stultade fram.
“Go’ aftondags! snälla herren", hälsade han.
“Det blir holians så svår åska nu."
Intet svar. Den tilltalade vände icke ens
på hufvudet.
Stilla!
“Snälla herren tycks nä inte känna igen
gamle Pelle", fortfor dödgräfvaren.
som har skurit så många båtar till herren, då
herren var stor som så, så här."
Det blixtrade, och en häftig knall dånade
som ett klubbslag mot tornet.
Gunnar spratt till och sänkte handen.
“Tyst — —
—
tyst
— —
högt! Jag kan inte höra! —
långt borta, långt, långt borta!"
Utan att aktgifva på klockarens afvärjande
tecken, fattade dödgräfvaren smeksamt hårdt med
båda händerna kring den sinnes-sjukes arm.
“Herren Vide är ju sjuk?"
“Ja, ja ! det är natt! Jag drömmer och kan
inte vakna
Det är så långt borta, långt, långt! Jag kan
I
"Och jag,
1
Hi
—
tala inte så
I
det är så
—
inte vakna upp och se.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
