Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Silfverklockan - Trettonde sceneriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
idsaiäutsiBÉBnEflEassSS
I
1 III
I
132
full af de hvita blommorna, ryckte upp dem med
rötterna och kastade dem med jordklumparna ut-
för branten, ned i det skumma djupet.
u
Afjord är du kommen!“ ropade han, ropade
så högt, att en vandrare nere på vägen stannade
och undrade.
Ännu en jordtufva ryckte han upp och kasta
ji i]
13(1 de ned.
|Jord skall du äter varda !“
Tredje gången grep han kring en tufva1
,
som
icke genast ville släppa. En hel mosstäckt rot-
sträcka följde med. Det glimmade något där-
under. Han drog fram det, strök bort jorden
och såg på det med undran.
En liten ringklocka af silfver!
Omsorgsfullt strök han bort jord och mult-
riade rotfragment ur dess skål. Skaftet hade en
matt guldglans j§§ ett ansikte, mildt och kärleks-
fullt log mot honom.
I nästa ögonblick sprang han upp och tryckte
handen mot hufvudet. Ett minne lyste fram och
efter det följde alla de glömda. Det var ett
brokigt tåg af minnen, som drog förbi, och de
voro där alla.
Hans knutna hand skälfde och öppnade sig.
Han höll för ögonen, ty ljuset, som nu började
strimma genom diset, bländade. Vid denna
rörelse klang det från den lilla klockan en fin,
dallrande ton, fyllande hans själ med något under-
bart vackert och lefvande.
1
111
11 j
m
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
