Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Silfverklockan - Trettonde sceneriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i
133
Skuggorna försvunno i gryningen, vårens
hela väsen fyllde honom.
“Jag vaknar! Herre, Herre Gud! Jag
vaknar!"
Han föll på knä bland de hvita blommorna
Silfverklockan höll han i sina knäppta händer.
"Välsignade lilla klocka! Jag ser. Jag är
inte blind mera! Ser våren! Hur har jag kunnat
komma hit till våren? Välsignade lilla klocka!
Min snöhvita kyrkas lilla klocka, som
ringt för
mig i mörkret. Det gryr! Det gryr!"
Öfver sjön lyfte sig efter hand töcknet, och
stränderna blefvo synliga. Framför honom bredde
sig hembygden, fosterlandet, som han velat begrafva.
Mellan sjöns vandrande glitter och ijärr-blånande
skogar syntes nu hvita kyrkans by. Skulle han icke
känna igen den byn! Ah, det var länge-länge
sedan hans ögon skådat dess härlighet. Skug-
gorna hade själfva fört honom Hit?
"Jag har funnit Gunnar och njin lilla silfver-
-
i
1
1
1
klocka! “
Åter blef det en kamp. Han tryckte ena
handen mot pannan, klockan höll han hårdt i den
andra. Nu måste han hålla fast, eljest droge väl
minnenas tåg åter in i mörkret. Han kände
sig lugn, då klockan var i hans hand. Det blef
dock en svår kamp. Luften tycktes dallra af
ljud och sånger, klang och dansmelodier, där
tonerna dansade, tills de stöpo i en hemskt lefvande
massa med en satyr öfverst, som muntert hvisslade
11
ii
«f
II
ISiiil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
