Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Silfverklockan - Fjortonde sceneriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■
i
i
j
|jgg»aaCT3^!wäeflH5MBakUg«eEaiSBI
i ST
?
i
p
:-
.
FJORTONDE SCENERIET.
<s^kuggor skymde och drogo hän.
Han sof, han drömde i fadershuset:
Skyar drogo förbi hans öga, det blinkade
som stjärnor där emellan, det rullade som dof
åska. Det var vacklande oro, men slutligen föll
tung höstdimma öfver det hela, öfver ett ödsligt
haf. Länge var det stilla, dödstyst. Ett svagt
svallande, monotont ljud, ett frasande sorl af
vågor, som kommo och gingo i stillastående,
störde slutligen dödstystnaden. Ur dimman och
högt öfver det frasande vågsvallet ljödo toner
från en klart ljudande klockboj, toner som sjöngo
högt kring slamrande kedjor och sorl. Hemma!
hemma! In mot hamnen gled nu en seglare,
ledd af tonerna.
Många voro de år, som gått, sedan den
seglaren styrt ut mot stormen, och då hemmets
kust förbleknat i fjärran, nu vände den åter.
Välsignade lilla klocka!
il
Skyar kommo och gingo och slutligen låm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
