Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Silfverklockan - Fjortonde sceneriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■■LJSBBfil»
■
.
m
139
krök. Han vänder sig om och ser tillbaka mot
det land, genom hvilket han vandrat. Färde-
minnenas bilder draga förbi hans blick. Men snart
skall han åter följa vägen och försvinna bakom
den skymmande kyrkogårdsmuren. Ålderdomen!"
Gunnar stängde och slog upp portarna i i§f
öster.
Därifrån såg man öfver kyrkans mörka tak-
resning. Det var som en stor kista. Man såg
öfver kyrkogården, som utvidgade sig mot det
hållet sträckande sig ända bort till åbrädden.
Man såg alla de små svarta och hvita korsen
och dödgräfvarens stora sophög.
“Det är en bild af döden. Den talar för
sig själf."
"Nu kan jag inte visa dig mera, kära", sade
Gunnar. "Men detta kan väl inte vara den sista
bilden?"
“Se ån, som flyter förbi där borta!" fortfor
karyatiden tankfullt. “Se den ljusa vägen bort-
om alla korsen! Hvart för den?"
“Ut i sjön", svarade Gunnar.
"Slå upp sydportarna en gång till!" sade
karyatiden, och hennes röst klang som en klar
ton. “Jag visste nog, hvart vägen förde. Vi
återkomma till den första bilden af lifvet. Från
döden till lifvet. Ljuset visar vägen. Nu vilja
vi se mot speglingarna och morgonens fagra vidd."
Gunnar slog upp portarna och föll på knä
i det strålande ljuset. Solen hade gått upp.
il
(i
1
n\
H
RJJ18*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
