Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Silfverklockan - Fjortonde sceneriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’-i*
HMH SBgBBgsfiflCTaSSgB
BP
II
140
"Klockorna skall ringa!" stammade han.
“Ja, de ringa!" sade karyatiden bakom honom.
Bjälklaget vred sig på sina järn, det hven
och gnisslade i tornloftet, där lillklockan svängde
högt och fyllde rummet med sin första klara ton,
hvilken drog en hel sväfvande ström af sånger
ut i solskenet. Strax därpå kom storklockans
tunga, nästan ångestfulla ljudvåg och begrof i’
sitt mäktiga svall alla de klara sångernas ekon.
Men genast stego dessa åter till ytan och höjde
i vågdalarna sina klara rop: pingst! pingst —
-
hell!
Spindeltrådarna brusto, och dammet yrde
från stockarna. Ut öfver sjöns speglingar drogo
tonerna och blandade sig där till en silfverklar
dallring. Det ringde till pingst från alla skogar
och backar.
Gunnar vaknade ur sin dröm. Han låg lugnt
och mjukt i sin bädd med silfverklockan i handen.
Hemma! Det var
morgon, och solskenet drog
sin ljusflod in i rummet. Och från den hvita
kyrkan hörde han klockorna, hvilka ringde sina
sista slag: pingst! pingst —
—
hell!
i
li
n
n
m
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
