Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den lille minste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
kastat bort, och söm den lille minste fyllt med
minnen, ty han har också minnen.
Hvarje vår, då almens löf slagit ut späda
och ljusgröna, afplockar mormor några till honom,
och han lägger dem då i sin bok och trycker
den stora tunga bibeln öfver för att prässa dem.
När de små löfven blifvit prässade, fäster han
dem med gummipapper på en af skrifbokens
sidor. Mormor hjälper honom sedan och håller
kring hans lilla darrande hand, när han underst
på sidan skall skrifva hvad de små späda löfven
äro för något. Våren skrifver den lille minste
med stora, kantigt fiila bokstäfver, men man kan
ändå genast förstå det och se, hvad det är.
Hvarje sommar, då löfven i almen blifvit stora
och mörkt gröna, fylles en
ny sida. Sommaren
skrifver han, och mormor för handen. Det är ju
också mormors minnen. Hvarje höst få de vackrast
gula löfven sin sida. Hösten. Men vintern ? Ja,
första vintern efter det den lille minste börjat
samla, visste icke mormor, hvad hon skulle göra,
ty gossen grät och ville nödvändigt äfven denna
årstid fylla ett nytt blad i boken. Men så gick
hon ut och bröt en kvist af almen, den allra
minsta kvisten, för att det ändå skulle blifva
något. Gossen blef glad, och på fjärde sidan
under den nakna kvisten skrefs Vintern,
vid
hvilket mormor själf skref Döden. Hon gjorde
det utan att tänka så synnerligen därpå. Döden?
1
1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
