Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den lille minste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1
1
I
47
"Hva’för ska
5
de’ där andra stå där, mor-
mor?" frågade den lille minste den gången.
"Åh, vintern är ju tomhetens och dödens
årstid", sade mormor.
Den lille minste, som då bara var fyra år,
förstod det, icke. Han pekade endast upp mot
de rimfrosthvita taken öfver gården.
"Se ljuset, mormor 1" sade han.
"Det är långt uppe, barn", svarade mormor.
"Bara där oppe!" jublade han och pekade
ifrigt med den lilla handen.
Vintern gick och våren kom, två, tre år.
Och nu var det endast tre sidor kvar i den lille
minstes bok. På sista sidan skulle det komma
att stå vintern och —
döden.
Klockorna ringde i den hvita kyrkan och
mormor berättade ur bibeln. Den lille undrade.
Framför
1
I
!
■
I
1
I
Han satt vid fönstret som vanligt,
honom låg minnesboken uppslagen med den sista
färdiga sidan: Våren. Han såg upp mot glim-
tarna öfver trädets krona, och på en gång hörde
han klockornas sång så tydligt, som ringde det
nere i den mörka gården. Och så blef han fullt
öfvertygad om, att det var ljuset, som nu kom
ända ned till honom. Ständigt tänkte han på
ljuset.
i
I
fl
"De’ är ljuset, mormor, ljuset, som nu kom-
mer, mormor!" ropade han och lyfte det trötta,
klumpiga hufvudet från kudden, som skjutits
bakom honom.
m
m\\
i
I
I;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
