Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den lille minste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
Mormor såg upp från bibeln med en under
lig blick.
"Nej, inte ljuset! Det är ljudet —
—
klock-
ringningen. Det vet ju barnet."
"Hva’för inte ljuset, mormor, hvarför kom-
mer inte ljuset, mormor? Mormor!"
"Det är så mycket, som
skymmer. Det är
väl Guds vilja så."
"Ja’ längtar, mormor!"
"Ja, då skall väl ljuset snart komma."
Sommaren kom, hösten, och nu blef det
vinter och mörker. Nu var det bara en sida
kvar i den lille minstes bok. Han hade icke
långt kvar att lefva, det hade doktorn sagt.
Jämrande vred sig den lille krymplingen på
bädden inne i skrubben, men minnesboken hade
han i händerna, ville icke släppa. Ständigt kret-
sade hans tankar kring de fattiga små minnena.
Det var bara en sida kvar i boken. Den
var tom än. Icke så att denna sida i den gamla
välskrifningsboken var oskrifven. "
Gud är god!
Gud är god/ Gud är god!
u
stod där med tyd-
liga bokstäfver på hvar rad.
Mormor hade nyss hämtat in en kvist från
almen, sticklingen, som suttit på den kala, svarta
stammen. Mormor hade icke fäst den vid min-
nesbokens sista sida, utan i stället stuckit den i
fönsterkrukan. Hon hade nog haft sina tankar
därvid, hade bedt en innerlig bön för barnets
lif. Boken fick ännu icke taga slut. Nej, nej!
det skulle icke stå döden på den sista sidan.
I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
