- Project Runeberg -  Berättelser för den äfventyrsälskande ungdomen. 7, Sökandet efter en hvit buffel eller Jagtäfventyr på prairerna /
84

(1866) [MARC] [MARC] Author: Thomas Mayne Reid - Tema: Children's books, Hunting and wildlife
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. En kedja af förstörelse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvilken egenskap eljest är mest vanlig bland ormar
af det giftiga slaget. Liksom de, sväljer han sitt
offer helt, alldeles som han dödat det. Så gjorde
äfven den ifrågavarande ormen. Efter att hafva fått
ödlans hufvud midt emot sin egen mun, öppnade
han sina käkar till deras fulla vidd och gapade om
hufvudet, hvarefter hela skorpionödlan så småningom
försvann genom ormens hals. Gossarne följde med
intresse denna sällsamma operation.

Men andra ögon voro äfven fästade på ormen.
Hans ljusa, blodfärgade kropp, som låg utsträckt på
gräset, hade blifvit upptäckt af en långsynt, skarpögd
fiende, hvars mörka skugga nu rörde sig öfver
marken. Då gossarne blickade uppåt, sågo de en
stor fogel kretsande i luften. Hans snöhvita hufvud
och bröst, de utspridda, smalnande vingarne, men
framför allt den långa klufna stjerten, läto dem vid
första ögonkastet se hvad slags fogel det var. Det
var söderns stora glada (Falco furcatus).

Då fogeln först syntes, flög han i cirklar,
eller snarare i en spiral, hvars ringar beständigt
minskades och drogos nedåt. Centern af denna spiral
utgjordes af det ställe der ormen befann sig.

Det var vackert att se denna varelse
genomskära den tunna luften. Hon flög med den
utomordentligaste lätthet och behag, ty deruti kan ingen
fogel öfverträffa gladan. Icke ett slag af de långa
spetsiga vingarne tillkännagaf att hon behöfde deras
hjelp, och det såg ut som om hon fröjdade sig öfver
att utan dem kunna plöja luften; dessutom kunde en
rörelse af vingarne hafva upptäckt henne för det
tillämnade offret och varnat det för faran. Det var,
som vi sagt, en skön anblick att se henne simma i
luftiga ringlar. Det ena ögonblicket syntes hon helt
och hållet hvit, då hennes bröst var vändt åt
åskådarne, och nästa ögonblick glittrade i solen hennes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:38:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hvitbuffe/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free