Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XI. En kedja af förstörelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svarta rygg och purpurvingar, under det att hon sänkte
sig ned, alltjemt i spiral. Det var en herrlig syn,
och de unga jägarne stodo skådande i tyst beundran.
Basil och François förundrade sig öfver att hon
icke genast slog ned på ormen, som de sett andra
roffoglar göra, såsom rödstjerten, peregrinen och
hafsörnen, af hvilka den sistnämnda skjuter flera
hundra fot lodrätt ned på sitt rof. Lucien förstod
det likväl bättre. Han visste att denna färdighet
endast tillhör sådana roffoglar, hvars stjertar icke äro
klufna, såsom den skallige örnen och de nyss nämnda
foglarne, ty när de utbreda sina stjertar äro de i stånd
att hastigt stoppa farten, så att de icke stöta sig
mot jorden, då de slå ned. Gladan deremot har
icke denna förmåga, och häruti såg Lucien en vis
delning af naturen, som tilldelat jemnlika fördelar
åt dessa bägge slags foglar. Han förklarade det
sålunda:
Falkarne och örnarne, ehuru snabba vingar de
hafva och fastän de kunna flyga »i sträck», äro dock
icke i stånd att länge qvarblifva i luften. De tröttna
och behöfva hvila, hvilken de skaffa sig, i det de
sätta sig i något träd. Man har märkt att de
dertill vanligtvis välja utdöda träd, som stå på öppna
platser, så att bladen icke taga bort utsigten. Derigenom
hafva de en vidsträcktare synkrets och äro följaktligen
bättre i tillfälle att upptäcka ett rof. Men det oaktadt
är deras synkrets ganska begränsad, i jemnförelse
med gladans, och de äro ofta tvungna att gifva sig
upp i luften, för att upptäcka något byte.
Gladorna lefva nästan helt och hållet i luften,
och förtära sin föda under flygten, ätande ur sina
klor. På detta sätt hafva de bättre tillfälle än
andra roffoglar att upptäcka sitt rof, och om de äfven
hade förmåga att slå ned derpå med samma
säkerhet som de senare göra, så är det tydligt att de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
