Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII. En slug katt och en listig pungråtta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hufvud, hals. fötter och svans voro icke mera synliga,
ingenting utom en boll af tjockt, ulligt hår. På denna
»tuggade» bergkatten med tänder och klor. Han
höll på dermed mer än tio minuter, tilldess han blef
trött. Pungråttan var efter allt utseende död, och
en bättre munsbit, haren, låg midtför bergkattens
ögon. Han lemnade derföre råttan, vände sig om
och fattade i haren.
I detta ögonblick släppte François Marengo
lös, och hela sällskapet rusade under höga rop framåt.
Katten, som såg sin reträtt till trädet afskuren,
sprang ut på öppna prairien, men den stora hunden
upphann honom snart, och efter en kort men
förtviflad strid gjorde han ett slut på hans tjufjagt.
De unga jägarne hade derunder tagit upp haren,
hvilken katten tappat i sin flykt. Då jagten var slut,
kommo de tillbaka till trädet för att hämta den döda
pungråttan, som de ämnade koka till qvällsvard.
Till deras förvåning fanns ingen råtta, hvarken i
trädet, i törnbusksnåret bredvid, eller på något
annat ställe! Det sluga kreaturet hade under hela den
förskräckliga behandlingen öfverlistat sin plågare,
och då hon funnit »luften ren» hade hon »nystatupp
sig» och smugit sig till sitt gömställe under rötterna
af något träd i närheten.
Ingenting återstod, utom kropparne efter
bergkatten och den lilla haren. Den förra ville ingen
af våra jägare äta, fastän den ofta ätes af djurfångare
och indianer, och den senare var så sliten och
tuggad, att den dugde till intet. Då icke något annat
villebråd, icke ens en ekorre, kunde upptäckas på
platsen, lade sig alla fyra. Lucien, Basil, François och
Marengo, att sofva — för första gången sedan de
börjat sin resa — utan aftonmåltid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
