Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
beta, försäkrade de som gåfvo modern det kloka
rådet.
Så kastades Magnus at i lifvet. I början
återvände han alltjämt till hemmet än under en, än
under en annan förevändning. Han var icke
nöjd, sjömansyrket var alltför tungt, han orkade
icke därmed, klagade han. Men det hjälpte
icke, han skickades ständigt ut igen.
Slutligen en gång blef han borta. Modern
gladde sig och trodde att han tagit sitt förnuft
till fånga och begynt arbeta. Men när äfven de
korta, slarfviga breflapparna, som han ibland
skrifvit hem, uteblefvo, visste hon icke hvar han
fanns. Slutligen visste hon icke mera, om han
var lefvande eller död.
Då kunde hon ingenting annat göra, än i
bön vända sig till den rättfärdighetens Herre,
som hjälpt henne genom lifvets sorger och
svårigheter. Medan hon bad om lycka och
framgång för den raske, härlige Ferdinand, blef
hennes bön för den yngre sonen endast en
suck af undergifvenhet. Och af fruktan för att
hennes svaga, olyckliga barn kunde gå vilse på
lifvets farliga stigar och blifva evigt förtappad,
begynte hon slutligen bedja, att Gud ville taga
honom hem till sig. Där vore han i bättre
31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
