- Project Runeberg -  Bönhörelse. En historia /
85

(1909) Author: Helena Westermarck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hjälp, ville det inte. De fruktade för att hon
sedan skulle resa jorden rundt med sin sjöman
i stället för att stanna hemma och vårda dem
och förbjöd henne att ta honom. Och hon
lydde och förblef ogift . . . Men nej, nej
jag vill inte bli lik faster Sofi, fastän
människorna sade, att hon var så god och snäll ..."

Hedda drog häftigt efter andan, som om hon
hållit på att kväfvas.

Fru Axelson betraktade det unga ansiktet
med de lifliga, bruna ögonen och munnen med
de jämna, hvita tänderna och röda läpparna,
som trotsigt skötos fram. Uppmuntrad af den
gamla fruns tysta uppmärksamhet, som Hedda
ansåg för gillande, tog hon upp ännu ifrigare
än förut:

„Om jag också varit lydig, hade jag blifvit
bortgift med en otäck, gammal karl, som jag
inte kunde tåla. Far ville det, han tänkte på
min framtid, hette det. Men viljan var nog
min styfmors. Hon ville få mig bort hemifrån
men samtidigt draga nytta af mig. Ty han, som
jag skulle gifta mig med, var rik och hade
lofvat bekosta mina styfbröders uppfostran. Var
det då inte rätt att jag reste min väg? Har
man rätt att tvinga någon emot naturen ?"

85

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:38:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hwbonhor/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free