Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fru Axelson böjde sig framåt och makade
långsamt några bränder mot hvarandra, så att
lågan åter fladdrade upp. Det blef alldeles
tyst i rummet. Flickan tycktes förgäfves vänta
svar på sin djärfva fråga.
„Ett olydigt och trotsigt barn är
föräldrarnas sorg och olycka", hördes plötsligt fru
Axelsons djupa, kraftiga stämma.
Hedda ryggade förskräckt tillbaka. Hon hade
väntat medhåll och kanske beröm för sin
raskhet och beslutsamhet. Hade väl fru Axelson
själf frågat efter hvad människorna sade och
tänkte, när hon tog sitt och sina barns öde i
sin egen hand? . . . Men blef en sak rätt, när
man själf gjorde den, och orätt, ifall den
utfördes af en annan? Och var icke fru Axelson
en gudfruktig kvinna? Men hade icke Gud
själf nedlagt den djupa känslan i
människohjärtat? Var det då orätt, att man följde sin
känsla ?
Plötsligt kom Hedda att tänka på herr
Magnus’ nya piano. Fogden hade i köket talt om
historien med Svarten, så att alla i hela gården
kände orsaken till att frun rest till Tallbacken,
ehuru det icke varit hennes vanliga dag. För
första gången kände Hedda sympati för herr
86
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
