Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tvätta åt honom till en ny långresa. Snäll och
vänlig var han ju nog emot henne och förde
ofta med sig någon liten gåfva från främmande
land. När han gaf fram den, nöp han henne
skämtsamt i kinden och sade, att hon växt och
blifvit vacker. — Men nu slog den tanken henne,
att fadern och hon aldrig talat riktigt allvar med
hvarandra, aldrig talat om betydelsefulla ting . . .
Jo, den gången, när fadern ville gifta bort henne
med den gamle mannen, som hon icke kunde
lida, huru mycket fadern än prisade hans goda
egenskaper. När hon då bestämdt sade ifrån
och förklarade, att hon på inga villkor skulle
gifta sig med honom, blef fadern vred, kallade
henne en ohörsam dotter och visade på allt sätt
sitt missnöje . . .
Och styfmodern och småsyskonen . . . huru
mycket kände hon dem? Hon hade bott
tillsammans med dem, de hade sofvit under samma
tak, ätit vid samma bord, men hvad hade de
eljes haft gemensamt? . . .
Och här på Bredvik gick hon ju också och
arbetade för främmande och gladde sig åt
främmande människors glädje . . . Var det icke som
herr Magnus sade: „innerst förblir vi ändå
alltid allena".
115
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
