Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hästen, som visste att vägen ledde hem,
sprang så jämnt och snabbt framåt, att det i
skymningen för de åkande tycktes, som om
skogen skyndat bakåt och släden stått stilla.
Fru Axelson uttalade sin stora belåtenhet
med att utgården kunde föda jämnt upp dubbelt
flere kor, än där nu funnos. När hon sedan
tystnade, satt Hedda och tänkte på huru klart,
enkelt och lättfattligt lifvet blef, så snart den
gamla frun talade om dess plikter och arbete.
Världen tycktes då lik en stor, välordnad och
välskött gård, där hvar och en hade sina
åligganden att fylla. I fall man ordentligt, punktligt
och redbart bemödade sig om att utföra sitt
arbete, kunde man skörda både glädje och
fördel däraf. Då behöfde man aldrig oroa sig och
ängslas, aldrig känna sig osäker om huru man
borde handla eller oviss om hvilken väg, man
skulle gå. Man behöfde icke fråga, spörja och
tänka, icke glädjas eller sörja utan att själf
veta, hvarifrån tankarna kommo eller känna
orsaken till fröjden och sorgen. Ty öfver
den stora gården med de många arbetarna och
de många små hemmen vakade ett stort,
allseende öga och en stor, allsmäktig hand sträckte
sig skyddande däröfver. Den höll alla lifvets
135
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
