Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trådar samlade och ledde alla öden. Handen
pekade ut den rätta vägen för hvar och en, och
ögat vakade stadigt öfver att ingen förirrade
sig och gick vilse. Det gällde bara att följa de
utstakade vägarna, att icke . . .
Men midt under dessa tankar kunde Hedda
plötsligt höra herr Magnus’ musik. Och med
ett slag blef allt annorlunda. Allt fick ett annat
värde, allt förändrade form och stod i ett annat
ljus för henne. Det nyttiga föreföll plötsligt
onödigt, och det onödiga blef nödvändigt.
Världen blef lik en stor, villsam skog, där
stigarna korsade hvarandra härs och tvärs. En
hvar fick leta sig fram den väg, han måste gå
eller, om vägen icke fanns, trampa upp en ny.
Man fick aldrig stå stilla, aldrig slå sig ned i
ro eller vara nöjd med sig själf. Ständigt
framåt, ständigt djupare in under osläcklig
längtan, under rastlös sträfvan . . !
Den sista återstoden af vinterdagen hade
försvunnit. Stjärnorna tändes småningom, och
månskäran stod som en smal, skarp kant i den
omätliga, mörknande rymden. Kanske var det
vindens sus i furornas toppar, som för Hedda
blef ett med herr Magnus’ musik. Det visste
hon icke. Hon visste bara, att hennes egna
136
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
