Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sorger och egna fröjder föreföllo ringa och
obetydliga i den hemlighetsfulla oändlighet, dit
musiken förde henne. Den smälte för henne
samman med rymden, därifrån de lysande världarna
sände ut sitt ljus och sin glans till allt lefvande,
och med bäfvande hjärta kände hon, att för
tanke och aning, för längtan och dröm gåfvos
inga utstakade vägar, inga gränser . . .
„Jag tror du har sofvit", hörde hon fru
Axelson säga och varsnade, att hästen stod framför
trappan och jungfru Lotta kom ut för att hjälpa
matmodern ur släden.
Nej, nej, sofvit hade hon icke, protesterade
flickan. Men hon hade samtidigt svårt att skilja
drömmen från verkligheten. En känsla af
skräck grep henne. Hon stod fortfarande allena
i den gränslösa rymd, där ljuset från okända
världar endast bildade små ljuspunkter i ett
stort, hemlighetsfullt mörker . . .
Först när hon kom in till värmen och ljuset
från den flammande brasan och den tända
lampan, försvann hennes skräck. När hon
dukade bordet och sedan gick till aftonens
vanliga sysslor, blef hon trots jungfru Lottas
smågnat åter lätt om hjärtat och sjöng till
sysslorna, som hon brukade.
137
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
