Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de mörka rummen till salongsdörren. Och alla
dörrar lämnades med flit öppna, för att musiken
skulle tränga ända ut i köket. Därigenom kändes
det mindre hemskt. Det var som om alla i
hela huset sökt hjälp, stöd och tröst af herr
Magnus’ musik.
När jungfru Lotta kom ut ur fru Axelsons
rum och gick förbi dörren, måste också hon
stanna och lyssna. Det var rakt omöjligt att
låta bli.
Förr hade hon aldrig trott att herr Magnus’
musik dugde till något utan bara varit skulden
till att det ingenting blifvit af honom. Men när
hon i den högtidliga julnatten hörde honom
spela, blef hon underlig till mods! Det ljöd
som en oändlig, namnlös klagan, för hvilken det
icke fanns ord, men som dref iskalla kårar utöfver
hennes rygg. Så blef musiken plötsligt stilla
och ljuf. Liksom från en hög, ljus och helig
värld ljödo smekande, milda, hugsvalande toner,
som tvungo henne att tänka på änglarnas sång
i julnatten om frid på jorden och en god vilja
åt människorna. Då skymde det för hennes
blickar, hon visste icke mer, hvad hon skulle
tänka, men måste oupphörligt torka sina ögon
med förklädssnibben.
155
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
