Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När jungfru Lotta försvann in i fru Axelsons
rum, smög sig Hedda på sin vanliga plats i
kakelugnsvrån. Hon kunde icke vara ensam.
Allt blef sig olikt, skrämmande och hemskt i
denna sällsamma julnatt. Allt som förut varit
enkelt och lättfattligt, blef dunkelt och oredigt.
Världen var icke mera lik den stora välordnade
gården, där det gick bra för den som fyllde
sina åligganden men illa för den som icke ville
göra sin plikt. Fanns det kanske andra
åligganden, andra plikter, som vi icke kunde se eller
fatta men ändå måste fylla, emedan olycka följde,
om vi försummade dem? Men huru skulle vi
handla, när vi icke kände dem? . . . Hvarför
skulle olyckan träffa fru Axelson? Var sorgen
ett straff? Och hvarför skulle fru Axelson
straffas? Räknades hennes myckna arbete för intet?
Och hvem fordrade allt detta af människorna?
När tankarna kommo till den punkten, vågade
Hedda icke tänka mera. Och hon vågade icke
vara ensam. Därför smög hon sig till
kakelugnsvrån. Musiken gaf icke svar på frågorna.
Men den liksom plånade ut dem.
Hon blef länge sittande i den mörka vrån och
glömde att gifva akt på om jungfru Lotta kom
eller gick. —
156
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
