Det myckna, som kvinnan fordrar, det myckna, varom hon ber, han viile så hjärtans gärna för hennes fot lägga ner. (Precis på fullaste allvar man tog ej det där — i tal man är ju, som känt är, alltid en smula för liberal). Men för att det sagda styrka han täljde en anekdot: en engelsman honom med frågor om allting en gång satt at. Och även om rusdrycksbruket då sonen av Albion sport, och talaren svarat: »Bland männen det är nog tämligen stort». Då hade främlingen yttrat med blicken full utav glöd: »Å, edra kvinnor ej dricka! Ja, då är det ingen nöd!» Det gjorde bland mycket annat, att talaren kvinnans mål så gärna stödde och höjde sitt glas till för henne en skål. Och kvinnorna — glasen togo och logo så vänligt och vekt, och fläckar av vinfärg brunno på kinder, som onatur blekt.