men trodde ej i sådan grad , ni fräckhet, galenskap besatt....» Han svängde uppå klacken om och skrattade ett hånfullt skratt.... Därefter mänga år en dag en usling uppå nödens brant, på gatan mölle mig och bad atl få till mat en liten slant. Det var min man, som skrattade en gång____.Tag gav en slant och teg och såg hur emot krogen hän han skyndsamt ställde sina steg. Historien är, hur simpel än, tyvärr, av ganska vanligt slag. — Du kan ju tänka på den, du, som skrattar, liksom han, i dag.