31 En frestelse. Det är en sommarafton i Rüdesheim, den vackraste staden vid Rhen. Hela dagen har jag strövat omkring i del obeskrivligt vackra Niederwald. Nu då clet blivit tyst ocli mörkt däruppe i skogen, har jag kommit hit ned med kugghjulsbanan. Innan jag söker upp hotellet, vill jag äta kväll. Den främling, som vill draga riktig nytta av sin vistelse i en stad, äter aldrig mer än ett mål på samma ställe. Jag går in genom en dörr med en mycket gammalmodig skj^lt. Stället heter »Mullers vinstuga» och är betecknat med en stjärna i Baedeker. Inrättningens namn är just ej tilltalande för en nykterhetsvän av mitt skrot och korn, men man får väl ej pretendera på att finna några nykterhetsvärdshus här i trakten, där varje berg är bevuxet med vin. Jag slår mig ned inne å (len halft överbyggda gården med väggmålningar, som verka genom sin omedvetna komik, och där vinet slingrar sig överallt. En silverhårig, fryntlig och rask gubbe ber mig alt sitta ner och ger bud åt uppasserskan, som snart satt för mig en den raraste lilla supé. »Vilket vin behagar ni?» frågar hon, dà det är färdigt. »Jag dricker inte vin», svarar jag. Hon ser på mig med något, som närmast måste förliknas vid bestörtning. Men så hämtar hon sig. Jag har naturligtvis skämtat....