Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hemma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag tärdes av någon smärta.
Vid rikedomens och glädjens barm
jag var på en gång olycklig, arm.
Och skönheten blev allt mera matt
hos »fröjdens» sminkade stjärnor.
Ej mer mig gladde vännernas skratt,
ej schweizeriernas tärnor.
Och vännerna sade: »En så’n tok!»
Men aldrig, aldrig jag var så klok.
Jag gick till min glömda hjärtans kär,
kring henne slog mina armar
och sade: »Förbi med mig det är,
om du icke dig förbarmar!
Om du icke bliver mitt allt igen,
det intet blir av din barndomsvän».
Då fylldes med tårar ögon blå,
med rodnad de vita kinder,
och jag mig tog ifrån läppar små
förlovningskyss utan hinder.
Två hjärtan hade varann’ förstått,
det utan ceremonier gått.
Och nu har jag min egen härd —
ack, att jag ständigt där sute!
Ej mera jag längtar till den värld,
som larmar och glädes därute.
Mitt hem jag nalkas vid dagens slut
mer glad än jag nån’sin var förut.
Hon på mina steg i trappan lyss
och hör mig, hur tyst jag smyger.
När dörren jag öppnar, med en kyss
i min öppna famn hon flyger,
och ömt hon mig så till bordet drar,
där maten rykande varm jag har.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
