Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krogen tog henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
satte under sken av att bero på mina
kommissionsaffärer. Och till sist begynte jag föra hem rusdrycker
till vårt hus, utan att du anade det... Så ont har jag
gjort dig, och nu vill jag blott ett: dö’. — Stackars
Mascha’, sade jag, ’du skall slippa fara till staden
något mer. Om jag anat, vad det kostade dig, skulle
jag naturligtvis ej påyrkat det. Du offrade dig ju för
vårt gemensamma bästa. Hav nu blott fullt
förtroende för mig, ifall något skulle inträffa’. Det lovade
hon. Så småningom återfick hon sin sinnesjämvikt,
och allt log emot oss. Så en gång blevo vi bjudna på
bröllop. Alla skulle dricka för brudparets välgång.
Jag gjorde det också, och det föll av sig självt, att
Mascha skulle göra som alla andra. Men de få glas,
hon där förtärde, voro tillräckliga för alt återväcka
det slumrande begäret, fastän jag ej förstod det
förlän långt efteråt. Jag tyckte, att det såg besynnerligt
ut med henne ibland efter detta, men tog hennes
förklaringar för goda, tills upptäckten kom. Jag glömde
min egen förtvivlan inför hennes. ’Du anar ej, huru
djupt jag föraktar mig själv’, sade hon. ’Det skär
mig i hjärtat att bedraga dig, som är så god mol mig
och som jag älskar så högt, men jag står maktlös
inför detta begär’. — ’Det betyder bara, att du
behöver en kunnigare och bällre hjälp än min i din ojämna
strid’, sade jag. ’Nu går jag till prästen’. Det visade
sig, att hela byn hade reda på hennes ofärd myckel
bättre än jag. Prästen talade om, all i Petrograd
fanns en doktor, som hade en anstalt för drinkares
botande. Jag for dit in, och det blev bestämt, att
Mascha skulle in på densamma. Hon var glad, då jag,
efter att ha följt henne dit, tog avsked av henne. ’Nu
tror jag att det skall lyckas’, sade hon med sitt vackra
leende mellan tårarne.
Gudskelov!’ undslapp det mig.
Det var ej så väl. En dag fick jag brev, atl hon
rymt från anstalten. Jag for genast till staden och
vände mig till polisen. Vi sökte henne i två hela
veckor. Då befanns det, att hon... att hon, herre,
sålde sin egen kropp för att få pengar att berusa sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
