Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att fira en glad högtid. Inne i stugan hade mor putsat
och fejat, och den alltid prydliga kammaren stod prydligare
än vanligt med sitt hvita täcke på den väl upplagda
sängen, med den stora spiseln fullsatt af nyutslaget
doftande björklöf och det renskurade golfvet beströdt
med friskt granris. I köket var ännu litet stök; på sofflocket
stodo några brödkakor och jäste och vid det ena
hörnet sågs en liten väl öfvertäckt plåt; den hvita, slitna
servetten, som betäckte den, höjde och sänkte sig på ett
sätt, som tydligen förrådde att här var fråga om intet
mer och intet mindre än en födelse- eller namnsdagskaka;
midt på plåten aftecknade sig en stor krans, och hade
vi lyft på servetten, skulle vi upptäckt midt i kransen
en konstig krumelur, som vi med litet god vilja och mycken
fantasi skulle hafva funnit vara ett »J». I ugnen
sprakade veden med ett lif och en kraft som om den
riktigt känt, att den nu uppfyllde sin bestämmelse i
världen; »mor» skrapade tråget, ty kycklingarna skulle
också ha midsommarkalas.
Mor Anna var ännu ung, men hennes ansikte var
allvarligt och redan fåradt. Man åldras fort i strid med
fattigdom och nöd. Hennes man var »statkarl», och de
skulle ha stått sig godt, om de ej ständigt måst fira
fadderskap och begrafningar, och hur enkla och anspråkslösa
dessa än göras blir det alltid ett dyrbart »nöje», som
lemnar ledsamma följder, ty moderns kraft brytes, och
hon blir ej längre lämplig för de yttre sysslorna.
Af alla dessa årligen återkommande fester återstod
blott ett gladt minne, det var lille Johannes, som nu
var tio år, och som redan började att aflösa sin mor i
deltagandet af de landtliga sysslorna. Han var ju stora
gossen nu, skulle hjälpa far och mor, och så skulle det
bli välstånd inom den lilla kojan. Man fordrade så litet
och gjorde aldrig några jämförelser med husbonden,
löjtnanten, eller ens med den »rike» grannen Larsson. Denne
var ju hemmansegare, och att hans söner voro förmer än
lille Johannes, det hade denne minsann fått lära sig
allt ifrån spädaste barndomen. En eller annan gång nedläto
sig dock den rike bondens söner till att leka med
statdrängens Johannes; men det var en ära, som denne
fick dyrt betala.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
