Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu var det ju helgafton, och »far» hade farit till
sta’n för att hemta »husbo’n». I kammaren var nyskuradt
och mor hade någon hemlighet, som hon sysslade med i
köket. Johannes misstänkte nog, att det gällde morgondagens
dubbla högtid, midsommardagen och Johannes’
namnsdag, men han ville ej visa sig nyfiken och därför
vistades han utomhus.
Sist far var i stan hade han på landsvägen hittat en
slidknif, ej en stor och lång sådan, utan en liten och
nätt, nästan en leksak. Den hade Johannes fått, och
han hade redan täljt sig både båtar och pennskaft, som
bådade godt för hans framtid, ty en god snickare står
sig alltid väl. Nu skulle han med sin knif göra ett riktigt
mästerverk. På andra sidan om berget var »maden»,
där han plägade valla korna; här växte en sälg, af hvars
grenar Johannes lärt sig tälja de grannaste flöjtar; de
voro dock alla sönder; nu skulle han tälja sig en pipa
grannare än förut, han skulle randa den och göra den
lång som han på taflor sett soldater och små änglar blåsa i.
Det skulle bli hans egen namnsdagsgåfva till sig själf.
Företaget lyckades förträffligt, flöjten var färdig och
han pröfvade den. Det lät nästan lika grant som när
Larssons gossar spelade på sitt »handklaver», och så blåste
han länge och väl, och tankarna flögo vidt omkring, ut
i stora världen, som han aldrig sett och knappast hört
omtalas, men som han nog ändock kunde föreställa sig,
ty han hade ju varit med föräldrarna öfver till »Kullen»
han hade varit högst uppe på toppen, och där hade han
sett ända dit, där himmelen stöder sig på jorden. När
han blef stor, skulle han ut i världen, ut och arbeta för
far och mor, och då skulle mor få en grann svart klädning
och far aldrig sakna tobak mer.
Solen sken klar och grann, det var riktigt
midsommarväder, små ljusa molntappar sväfvade fram på himlen
och antogo de mest vidunderliga skepnader. De voro
allt långt borta, tänkte Johannes, och så blåste han i sin
lur och undrade, om det hördes dit upp till solen och
molnen.
Så långt hördes väl ej hans konsert, men till den
rike grannens rödmålade stora stuga hördes den, och de
unga hemmanssönerna, som just varit i häftig strid med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
