Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 2. Fredagen den 13 januari 1888 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tidningen utkommer i hufvudstaden hvarje helgfri fredag och kostar för I |—\ | I K j månaden meddelar en fullständig mode- och mönstertidning. — Up|
ett qvartal endast I krona, postarvodet inberäknadt. — Sista numret i I L-/ LJ IN å närmaste postanstalt namn och adress samt erlägg en krona, så
Iduns qvinliga porträttgalleri.
Drottning Sofia, kronprinsessan Victoria
och prinsessan Eugenie.
|,et är ingalunda blott hänsyn till den
furstliga rangen, som förmått oss att
öppna Iduns qvinliga porträttgalleri med de
bilder, som pryda delta nummers första sida.
Nej, vi hafva härvid i främsta rummet fäst
oss vid de ädla och sant qvinliga egenskaper,
som äro utmärkande för dessa trenne
furstinnor — egenskaper, som göra dem till en
prydnad för deras kön, göra dem aktade
och afhållna af deras land samt älskade af
deras närmaste omgifning.
Att här lemna någon mera detaljerad
skildring af de båda furstinnornas
personligheter kan naturligtvis så mycket mindre
komma i fråga, som det väl knappast
finnes någon i vårt land, som ej känner dem.
Såsom för drottning Sofia, kronprinsessan
Victoria och prinsessan Eugenie gemensamt,
utmärkande egenskaper kunna vi emellertid
oj underlåta alt framhålla den allvarliga
gudsfruktan, som lärt dem blicka djupare
än till tingens ytlighet och skåda högre än
allenast till verldens nöjen och
fåfänglighet; den vidsträckta välgörenhet, som ej
låter något tillfälle att liudra nöden gå sig
ur händerna, och som finner den ädlaste
njutning i alt, helst i tysthet, göra godt;
vidare den varma och innerliga kärlek till
deras närmaste, hvilken inom vårt kungl,
hus skapat ett det starkaste familjeband,
som ej af något kunnat försvagas; samt
si ull igen den höga bildning, som de trenne
furstinnorna ega, och som ställer dem öfver
de flesta af samtidens furstinnor.
Skulle vi nämna något om hvar och en
särskildt, så vore det, att drottning Sofia
väl i främsta rummet låtit alla sina
förträffliga egenskaper framträda som moder för
de söner, hon fostrat till flärdfrie och
allvarlige, arbetsamme och kunskapsrike män.
1 detta fall står hon som ett föredöme
för alla mödrar.
Framliden skall nog ock visa, att
kronprinsessan Victoria, som ju sjelf utgått
från ett furstehem, »der endast goda andar
gästa», i detta fall ej skall komma all stå
sin höga svärmoder efter. Utom för det
sanna och äkta familjelifvet lär den unga
furstinnan hvsa ett synnerligt varmt intresse
för husliga idrotter samt vara väl förfaren
ej blott i alla slags handarbeten, utan äfven
i matlagning m. m. sådant. Som bekant
har hon inrättat en qvinlig slöjdskola vid
det vackra Tullgarn i Södermanland,
hvarjemte i fjor under hennes beskydd i
hufvudstaden anordnades en mallagningskurs, som
väckte lifligt intresse hos societetens damer.
Barnens verld — der trifves prinsessan
’Eugenie bäst. Med de små glades hon så
innerligt oc-h tröttnar ej att se dem fröjdas
och höra deras glädtiga stoj. Sjelf såsom
oförmäld utan egen familj, har hon bildat
sig en stor och så innerligt tillgifven familj
af alla dessa små, som genom fattigdom
eller kroppsligt lidande kunna påkalla hennes
hjelp och skydd. Vi vilja bland hennes
stiftelser endast erinra om Eugeniahemmet
och hennes barnhem på Gotland vid sitt
kära, hvarje vår så efterlängtade Fridhem.
Både kronprinsessan och prinsessan
Eugenie hafva egnat sig åt de sköna
konsterna. Flere vackra modelleringar bära
vittne derom. Prinsessan Eugenie har
derjemte framträdt med flere anslående
kompositioner med både text och musik samt
äfven som författarinna.
Porträtten äro tecknade efter fotografier af fröken
E. Strömberg samt etsade å Generalstabens
foto-kemigrafiska anstalt.
Fleurs sans valeur.
n qväll, då solen lågt i rester glöder,
går tåget sakta ut från sin perrong
och medför dä en simpel pappkartong
med grönt och frislca blommor fyld från
söder . . .
fleurs sans valeur... de föras snabt mot
nord
och hamna slutligt pä mitt arbetsbord.
Jag satt vid mina böcker; tang rar hågen
och mörka tankar jagade hvar ann’,
oktoberregnet utmed rutan rann
och blåsten ruskade i fönsterbågen.
Från locket snörena jag liknöjd skar
och såg ej åt, hvems utanskriften rar.
ilen du., hvad blomsterdoft som, rummel
fyller!
Kamelia, alpros, lager och. viol
i bomull bäddade! Se, vårlig sol
med ens de mörka raggarna förgyller,
och dystra tankarne, som tyngt min håg,
förjagas af en fläkt från sunuauväg.
Ber låg ett litet papper inneslutet. ..
Jag kände väl igen den kära stil,
och blicken dröjde rid en fin profil,
som stod i ram framför mig ...
So/omgjutet
och färgrikt lef rande porträttet vardt,
ej längre skuggad.t blott i grått och svart.
»En helsning ifrån södern — och derunder
initialer na till hennes namn.
Det var en fläkt ur lagerdungens famn,
der nyss hon gått i solskensrika stunder
vid stranden af den dunkelblåa sjö,
som återspeglar mångbesjungen ö.
Det var en fläkt från alperna, som lyfta
isblanka finnarne kring Lac Leman,
det var en fläkt, som leder ekos klang
från bäckens sorl i bergets djupa klyfta,
den bäck, som långsamt växer, alt till slut
som flod i mäktig fåra svälla ut...
Det var en vårfläkt i den kul na dimman,
som regntung sveper gatorna i vått,
en fläkt från skyar, skiftande i blått.. .
Och, underbart! jag tycker mig förnimma,
en röst, som sakta hviskar: » Var rid mod,
tg fust än fjärran är jag minnesgod.»
»F/eurs sans valeur/» De orden, ack. de
trenne
oändligt värde ega de ändå,
tg blommorna, clr röda och de bla,
de sändes grubblaren i nord frun henne.
Och bjudes guld mig för den minsta knopp,
den kunde aldrig, aldrig vägas opp.
Dock, dagar ga och bladen skola falla
frän torra stjelkar, färgen flyr sin kos,
och doftlöst vissnar snart viol som vos,
men i mitt minne gömmer jag dem alla,
och der, i skyddadt och i godt förvar,
der dallrar doften ännu ljuflig qvar.
Ifrån förgängelse jag så skall rädda
hvad en gång blommade i söderns vår,
tills att omsider mötestimman slår.
Pä blomsterdoft jag hennes bild skallbädda...
Och för min tankes lösta svärmeri
den klingar, vårens jubelsymfoni!
Edvard Fredin.
Anm. Lefvande blommor, som sändas frän söder,
betecknas oftast på omslaget: ßeurs sans valeur
(blommor utan värde), för att icke tulltjenstemännen skola
rubba bomullspackniugen.
Bidrag i alla ämnen mottagas med tacksamhet.
Böra barn lyda?
Ett ord i en uppfostringsfråga4).
Af Elna Tenow.
fj sin Dovell »Återfall» berättar Strindberg
följande lilla episod.
Paul Petrowitsch, den från uppfostran, pietet
och fördomar frigjorde mannen, maken och
fadren, hemkommer till de sina och mötes i
dörren af hustrun, som med trofast kärlek
stått vid hans sida under frigörelsekampen och
nu delar hans landsflykt.
»God dag, far lille!» helsade hon.
»G-od dag, älskade hustru och barn,» svarade
han och kysste hustrun och barnen.
»Gå efter en stol åt far!» sade modren åt
äldsta flickan, som kunde vara fem år.
»Nej, Anniscka,» sade Paul, »Vera skall inte
bli slafvinna.»
»Jag vill inte,» hade Vera redan svarat.
»Skall man säga så,» upptog modren.
»Ja,» sade Paul, »såskall man svara. Pen
som ickc lär sig vilja och tala ut sin vilja, när
han är ung, den blir en viljelös eller en ljugare,
när han blir stor! Anniscka! Hvarför skola
vi uppfostra våra barn till våra slafvar? Om
åtta år skall Vera ut i lifvet. Då ha vi ingen
slaf mera i henne, och icke är det väl vår mening
att uppfostra henne till att sätta fram stolar
åt andra. Men vill Vera sätta fram en stol
åt mig, så tackar jag henne, ty hon är mig
inte något skyldig.»
»Du har rätt Paul Petrowitsch,» sade modren
»men jag kan inte alltid se sakerna från de
nya synpunkterna.» — — —
*) Då den frågi, som här framdragits till
diskussion, ju, såsom författarinnan till föreliggande
uppsats säger, måste anses som en af de betydelsefullaste,
inbjuda vi härmed våra ärade läsarinnor och läsare
att yttra sig om den samma. Under en dylik
diskussion kommer alltid ett och anuat guldkorn i
dagen, som väl är värjt att taga vara på.
Red.
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
