Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Fredagen den 20 januari 1888 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 3. Fredagen den 20 januari 1888. l:sta årg.
Vänd åter till naturen! Hvi gick du bort från den ?
Lyss på de ljuf™ röster, dig kalla dit igen.
Sälj ej för ytans skimmer din fromma barnaiott;
Ty ack, den högsta visdom är högsta oskuld blott!
Z. Topelius.
jJvad är ^äule^?
[dou) ät ß-ätfeH? S"tåga
ie-Pie yvgüingevi., A om ßtinnet,
tän.3 utaj; pasitonevt-A Eåga —
it-tߣo66 ervSast, »om lötMiinnet!
<3*Cua3 ät HätEefi? JFtåga
tode- fxjePterLj 6om i, bitumen
j/Ofc »lit farvS vitt uacja —
&ticjattlät{!eJl 3öt i/ j?ti3en!
c(l£i>a3 ät &äfc£eü? fFtåcja
Modern, Jom i ^töj-Sj i. 6mätta,
Aäül! aj; ftj-clla, tey-cHt aj; pEouja,
àüutet ßatn-et til/6 »lit (vj-etta!
Erik Modin.
Vårt hem.
iårt hem är sådant, som vi göra det.
vi, ty alla, som tillhöra hemmet,
hafva sin del i arbetet, och ingen får anse
sig befriad. Det är må hända mången gång
derpå det beror, att hemmet icke är, som
det bör vara, derpå, att vi ej förstå,
huruledes det åligger oss alla att bidraga till
trefnaden der. Mannen litar på hustrun,
hustrun skyller på mannen, barnen på
föräldrarna, dessa på barnen och på
tjenst-folket. Rätta förhållandet är nog, att de
äro felaktiga allesamman — att inom
familjen saknas harmoni.
Man och hustru — ty på dem beror
saken naturligtvis i första rummet — skulle
framför allt ständigt besinna detta, att vårt
hem är sådant, som vi sjelfva göra det.
De skulle då helt säkert mera taga hänsyn
till den verkan på hemmets trefnad, som
deras sätt, deras ord och handlingar utöfva.
Man skulle då må hända mera sällan höra
talas om »dåligt humör», »nervositet»,
häftighet och dylikt, som man »ej rår för».
Kanske skulle man återhålla ett ovänligt
ord, ett skarpt svar, om man tänkte på att
trefnaden derigenom skulle störas, och hvad
värre är, att trefnaden och husfreden i
allmänhet icke tåla vid att många gånger
rubbas. Äfven om grunden är fast och
säker, torde den ej motstå upprepade anfall,
och sjelfva byggnaden, den, som man
dagligen och stundligen bygger på — eller
borde bygga på — den dagliga
hemtrefna-den och kärleken till hemmet, blir dock
alltid lidande derpå.
Unga förlofvade tala så ofta med hvar
andra om, huru de framdeles skola möblera
sina rum, sköta sina nöjen, indela sin tid.
Det vore kanske inte så illa, om de också
något litet talade om, huru de skulle kunna
arbeta på trefnaden och den husliga lyckan.
Kanske skulle under förlofningstiden om den
saken vexlade ord och löften sedermera
komma dem i tankarne och förhindra månget
obehagligt och störande uppträde.
Då föräldrar formana sina barn till
lydnad och godt uppförande i hemmet, borde
de också göra barnen klart, att äfven de
äro pligtiga att bidraga till hemmets trefnad,
och att deras uppförande kan störa lugnet
i hemmet. Äfven tjenstfolket skulle kunna
bibringas samma åsigt, men så borde de
också sjelfva känna sig såsom »barn i huset».
Att betrakta hemmet såsom ett helt, en
ljuflig fristad, till hvars lugn och till hvars
förskönande hvar och en af medlemmarne är
pligtig att bidraga i utbyte mot rättigheten
att få åtnjuta dess fördelar — detta vore
något att lära, som kanske kunde uppväga
åtskilliga ofruktbara »talanger», på hvilka
dock offras så mycken tid, så mycket arbete
och så många tankar!
Mathilda Langlet.
Apropos pianospelning.
ina nådiga fruar och husmödrar, hafven
I någonsin tänkt pä den onyttiga
plåga, som I bereden edra arma
medmenniskor, när I låten edra omusikaliska döttrar
timvis göra öronförderfvande fingeröfningar på
det bullrande tortyrredskapet piano. Ja, mina
fruar, hafven I någonsin betänkt detta?
Hvarför skall en flickas uppfostran anses
vara försummad, om hon ej, mer eller mindre
korrekt, kan dunka basen till »An der schöneu
blauen Donau» eller med obligat pedaltryck
exeqvera »Jungfruns bön»?
Ja hvarför? Jo af fåfänga!
Det är ett undantag, då man nu för tiden
träffar en ung flicka, som ej spelar piano. Hon
betraktas såsom ett fenomen, såsom någonting
abnormt. Jag för min del skänker henne min
odelade högaktning, ty då vet jag, att hon
säkerligen har en förståndig mor, som insett
det onyttiga i att plåga sin ej musikaliskt
begåfvade dotter med själlösa och nervretande
exercitier på hackbrädet — förlåt! — pianot
menade jag.
Bidraga dessa med motvilja och tårar spelade
skalor och sonater till den husliga härdens
trefnad?
I store mästare, Czerny, Beethoven, Haydn
och allt hvad I heten, ej trodden I, att edra
storverk skulle mästras af en efterverlds
omusikaliska själar och klåpiga fingrar samt mången
gång förorsaka gråt och tandagnisslan!
Gifves det något härligare än musik?
Fins det något hiskligare än klink?
Hafva edra döttrar af naturen utrustats med
musikaliska anlag, nåväl, då bort med alla tankar
på öronpinan!
Framtiden skall uti rikt mått återgälda eder,
då I, mina fruar, hören dem spela med smak
och känsla samt derigenom bereda sig och
andra mången angenäm stund.
Men om »Dame nature» nu glömt att I
edra, för öfrigt väl utrustade, döttrars själar,
B yra:
8 Sturegatan 8
(ingång frän Humlegårdsg. 19)
Annonspris:
25 öre pr petitrad (— 12 stafvelsen.
Tidningen kostar
endast 1 krona för qvartalet.
postarvodet inberäknadt.
Ingen lösnummerförsäljning!
Redaktör och utgifvare:
FRITHIOF HELLBERG.
Träffas å byrån kl. 9—10 och 4—5.
Utgifningstid:
hvarje helgfri fredag.
Sista numret i hvarje manad
innehåller en
fullständig mode- o. mönstertidning.
Prenumeration sker:
I landsorten: ä postanstalterna.
I Stockholm: hos redaktionen, å
Stadspostens hnfvudkontor, i de större
boklådorna samt & tidningskontoren.
1W* Ärade läsarinnor, arbeten för spridningen af eder tidning! "IfcM
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
