Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Fredagen den 30 januari 1888 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tidningen utkommer i hufvudstaden hvarje helgfri fredag och kostar för I PV | I l| månaden meddelar en fullständig mode- och mönstertidning. — Uppgif
ett qvartal endast I krona, postarvodet inberäknadt. — Sista numret I I U U IN å närmaste postanstalt namn och adress samt erlägg en krona, sä er-
Iduns qvinliga porträttgalleri.
4.
Fröken Ebba Munck.
fänge sedan är det en svensk qvinna
låtit så allmänt tala om sig som på sista
tiden fröken Ebba Munck. Också hör det ej till
alldagligheterna, att en enskild svensk qvinna
blir trolofvad med en kungason. En sådan
tilldragelse måste väcka sensation. Ordet
mesallians begynner bli föråldradt, de skarpa
bördsskilnaderna börja försvinna — detta är
ett för vår tid utmärkande faktum. Ett är
ock säkert, det nämligen, att prins Oscar
genom sin nu ingångna förbindelse, hvilken
som bekant utestänger såväl honom som
hans efterkommande från alla
arfsrättighe-ter till svenska tronen, knutit ett ännu fastare
band mellan Sveriges folk och dess
konungahus. Redan förut allmänt aktad och
älskad för sitt flärdfria väsen och sin humana
tillgänglighet, är han nu på väg att vinna
en popularitet, som väl torde varda bestående.
Och hvad fröken Munck beträffar, så
torde alla, som känna henne, hennes blida
väsen och uppoffrande menniskovänlighet,
vara ense om, att hon väl förtjenat den
lycka, som kommit henne till del, ej så
mycket derigenom att hon vunnit en
konungason, som ej fast mera derför att hon, trots
fördomar och lagparagrafer, till make
vunnit den man, som hennes hjerta utkorat.
Vi äro ock öfvertygade om, att alla våra
läsarinnor i denna stund med oss bjertligen
lyckönska de ny förlofvade!
Om fröken Munck har på sista tiden i
alla tidningar skrifvits så mycket, att vi
endast skulle nödgas upprepa hvad som är
allmänt kändt, om vi skulle gifva oss in på
en dylik beskrifning. Vi nöja oss derför
med att nämna, att hennes lif förflutit
enkelt och flärdfritt, deladt mellan ett älskadt
hem och en mängd sjuka och
hjelpbehöf-vande, för hvilka hennes varma och rika
hjerta ständigt varit öppet. Fröken Ebba
Henriette Munck af Fulkila är af en ätt,
som härstammar från Finland. Född år
1858 i Jönköping, der hennes fader, efter
att på den militära banan hafva
avancerat till öfverste, var postmästare och gift
med friherrinnan Henriette Cederström, är
hon således ett år äldre än sin blifvande
make.
En nyhet beträffande fröken Munck, som
vi hafva att meddela före hvarje annan
tidning, är det porträtt, som pryder vår första
sida. Det är verkligen det allra nyaste
porträttet, till hvilket fröken Munck suttit
för endast några få dagar sedan. Det är
utgånget från hoffotografen Gösta Flormans
atelier och skuret i trä af hr W. Mever.
I
Misericordia!
ri-m.Can.3e- SDtottnmggata
Etgget fi,i>i-t ocfi ■rnj-àEf,
»nöj!aEE 3afat 3etöj?uet
i ti-3lq utntetguåCf.
£Btå36fi.an.3e »fiafcofc tfcänga»
v ttottoatefcna» EJ.uä(
ocfi Bj-efEetfi-Eangen j!tån gatowt
fi{an.3a» me!) fcostefes ßtu».
Ju»t 3et i gatufi.ot-n.et
t j?fa33tan3e {^fita» ifLe-n.
»tåt- £uta3 en ttostg »IlepnaSj
tttj-efit mot muteti-6 »ten.;
en cjuvnna t »Ettna paftot
ocfi ögon aj! ^eßefcgfö3
i »tumma ßönefc »-btäcfi&t
»ficifj!uan3e fian-3 cptet. ßto3.
£Btå3»&an3e »fiatot ttänga»,
g£u)a »å »naßßt j^ötßt.
£Bj-eEEetfi.Eange-n ocfi. -ßfcu&et —
ßönetna 3tänfia» de-zl . . .
Su Lm 3et- g.Eittan3e, fi-u.lttg;
ttfE »fi.vj-33 mot »nö ocfi- ui/n3
3t-n fi-appa» ljumma loßeC
6iite.fi.tc- Sin, unga fitn3.
äl-n3et Sin. mö»»a» slwmStam
ett ogonpa-t, Mm £og,
en mun., »om uaf»en j!ot Sägen
ttEE muntet qnoEntna 3toq . . .
2>u fi.ej.3a». 31Cut »naßfit ut mu-jftn
3et g-Can»an3e mvj-ntet j!£ög;
fi-ut o»e33 tto33e 3u tcfi-e
3tn gåj!ua ut fi-an.3en. »m-og!
"jag mötte 3tu -BEtefi. 8tt 3utafi.eE
i- f>Eåa ögon £åg,
»om fia»ttgt »än-fite» t to3na3
att någon 3tn go3fi.et »åg . . .
Misericordia * l »i3e-n
ocfi. soßeEßtäm! 2)u ßat
en gvlnna» enkla fij-etta
ßEan3 tu»en3en en»am cpa-fc!
Johan Nordling.
Hos fru Haraldson.
Af A ve.
innerligt väl, att vi träffade dig
hemma, kära Ingeborg! Du kan
aldrig tro, hvad–»
»Tag plats, Augusta! Fröken Ella, den
här lilla mjuka stolen åt er! Ni ser blek
ut efter festen i går.»
Fru Haraldson var synbarligen glad öfver
besöket.
»Middagen — det är ju den du menar
— var ovanligt liflig, men jag kommer just
hit för att säga dig, innan du får höra det
af mindre välvilliga menniskor, att du väckt
stor ovilja genom din vägran att komma
dit. Du hade ju inte ens gifvit något skäl
för ditt afslag.»
»Jo, Augusta, jag skref, att jag var
förhindrad att antaga deras inbjudning.»
* Barmhertighet.
»Men skälet, hindret? — Ja, jag, som
hörde ditt förslag här om sistens på
kaffebjudningen, vet det ju, och just för det
tnan nu allmänt påstår, att Lodéns lefvat så
starkt undan, att krediten börjar vackla,
kan du nog tänka, hvilket pinsamt
uppseende din frånvaro väckte. Du kunde väl
åtminstone föregifvit hufvudvärk eller
illamående ! Jag försökte urskulda dig med’, att du
försträckt din fot — jag fick ej tag i något
bättre, när fruarna och några herrar började
ansätta mig med frågor, men till all olycka
hade major Robert mött dig här i trappan,
just då han kom från sin våning för att
sätta sig i vagnen och åka till Lodéns.»
Vexlande uttryck af harm och förakt hade
under Augustas ifriga tal glidit öfver fru
Haraldsons ansigte; hon kämpade synbart
med häftiga känslor, men nu, då Augustas
ordström ändtligen tröt, låg der ett drag af
djupt vemod öfver Ingeborgs anlete.
»Jag är en fri menniska, Augusta.
Hvarför skulle jag förnedra mig till att ljuga?
För mig är det alltid ett tillräckligt skäl,
om någon ej vill antaga en bjudning. Jag
både ger och förbehåller mig fullkomlig
frihet i dylika fall.»
»Men det är oartigt, stridande mot god
ton och lefnadsvett; förlåt, att jag säger dig
det, Ingeborg!»
»Allt förlåtet! Men — ja, jag får väl
gripa till utlandet som sköld, om du skall
bli öfvertygad om, att vi svenskar, utan att
skada vårt anseende i — utländingens ögon,
gerna kunde vara en smula mindre artiga.»
»Prat, Ingeborg!»
»Som du vet, har jag rest något och äfven
här ofta varit i tillfälle att umgås med
främlingar. Det säges om oss, att vi i regeln
förekomma vissa andra folk mera artiga
än sanna, mera höfliga än pålitliga,» sade
fru Ingeborg.
»Det må just fransmännen säga! Äro
de kanske bättre?» utbrast Augusta häftigt.
»Här talades ju ej specielt om dem. Men
kom i håg, att vi svenskar vilja ju liksom
ha monopol på att vara ett folk af ära, tro,
heder och redlighet; sådant framkallar
jemförelser. »
»Kan så vara. Men för att tala om
närmare liggande ting — du kommer väl på
justitierådets bal i morgon?»
»Ja, det tänker jag.»
»Hör, Ingeborg, medan jag nu kommer
i håg att fråga derom! Är det verkligen
din afsigt att ej vidare bjuda Ulla hit?
Tror du det hjelper eller biter på en sådan
erkekokett? I går var hon mera firad än
någonsin, och en sådan drägt se’n! Direkt,
färdig, från Paris.»
»Många gånger har jag bedt min kusin
upphöra med sin ovärdiga, förnedrande
lek med sinligheten, men — — Fröken
Ella,» Ingeborg afbröt och vände sig till den
tysta unga flickan; »skulle ni vilja till edert
hem inbjuda qvinnor, hvilka genom drägt
och uppförande nedsätta vårt kön? Hur
kan en svensk qvinna, som borde veta,
hur väl våra penningar behöfvas i landet,
kasta ut summor till franska fabrikanter?
Skulle ni på sådant sätt kunna beröfva våra
egna sömmerskor en välbehöflig förtjenst?»
»Det tror jag ej, att jag kunde, fru
Haraldson.»
ȁh nej, i Ella har du en fanatisk
an-hängerska!»
Augusta log, men det låg något harmset
och otåligt i tonen.
30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
