Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Fredagen den 30 januari 1888 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hålles att nummer I veckan under hela qvartalet. F8r hvarje 5-tal abon- I I I NI ldun. erhålles ett gratlsexempiar för hela den tid, under hvilken abonne.
nenter, som samlas, och f6r hvilka afgiften Insändes till Redaktionen af I U U IN mentet räcker. Äro de samlade abonnenterna färre än 5, torde prenumera-
»Augusta då! Du föreslog ju sjelf, att
vi skulle be fru Haraldson afdöma tvisten.»
»Ja, men vi komma ju jemt från saken!
— Jo du, Ingeborg, den här lilla idealisten
hotar med att ställa till skandal i morgon
afton. Georg — ja, du vet hvem det är —
har fått den nycken att visa henne en
påfallande uppmärksamhet, och nu förklarar
den här lilla ungen, att hon ämnar säga:
Nej, jag tackar! — ingenting mera, du! —
när han bjuder upp henne.»
»Det undrar jag sannerligen ej på!»
»Gör du då det samma?»
»Naturligtvis. Den karlen kan ej ett
ögonblick tvifla på orsaken, hvarför
hederliga qvinnor draga sig för honom.»
»Ja, du kan göra hur du vill, Ingeborg,
men sannerligen Ella får stöta sig med
honom! Kom i håg, hur högt han står
i samhället, hvilket inflytande han har, och
att han är Gustafs förman! Gustafs
befordran, framtid, vår hela ställning — skall
Ella väl ha lof att sätta den på spel? Min
man —»
»Augusta, anklaga ej din man för något
så lågt som för lycksökeri och det till på
en sådan väg!» afbröt Ingeborg med ovilja.
»Ella är ej skyldig att ofira sin
sedlighetskänsla eller att betvinga en naturlig afsky
för lasten genom att dansa med en sådan
person.»
»Nå, så får väl jag vara så mycket
älskvärdare då,» sade Augusta med utmanande
retsamhet. »Han dansar förtjusande, förer
en så, att man känner sig säker och trygg
för alla obehagliga händelser, och, som jag
nyligen sade till Ella, män af hans
skaplynne äro de älskvärdaste
sällskapsmenni-skor. Och mig har han ej gjort något
ondt.»
»Mer än du anar, tror jag,» mumlade
Ingeborg, som rest sig och gått bort till sitt
blomsterbord.
Det blef tyst i rummet en minut; då
vände Ingeborg sig hastigt om mot sina
gäster.
»Skulle ni båda vilja åka ut med mig?
Jag har något att uträtta hos några stackars
flickor, som — men det är ej fråga om
att ge dem pengar.»
Augusta hade nämligen tagit ut sin börs
ur muffen. (Forts.)
Från mitt fönster.
et är en halfmulen dag, blott några
grader under nollan och fullkomligt lugnt.
Marken är betäckt med en fots djup
nyfallen snö.
Rimfrost betäcker träd och buskar, hvilket
gifver en imponerande, högtidlig prägel åt
landskapet.
En stor halmkärfve är uppsatt i en några,
alnar hög gran och en mängd sparfvar flyga
under gladt qvitter till och ifrån den samma.
Vid trädets fot och till hälften skyld af
en nedhängande gren ligger en katt i
afvak-tande ställning, färdig att kasta sig öfver
den första lilla sparf, som omisstänksamt
vågar sig fram att tillvarataga de korn, som ur
kärfven fallit ned i snön. Men en annan
iakttagare har märkt kisses onda afsigt. Det
är en nioårig pilt. Han är ej sen att springa
efter sin pilbåge, spänna strängen och
försigtigt på tå, men med af ifver glödande
kinder och tindrande ögon, smyga bakom misse.
Katten håller nu synbarligen på att välja
sitt offer, ty många små sparfvar hoppa
omkring i snön, flitigt upplockande kornen.
Kisse är riktigt »i valet och qvalet». Just
nu står han i begrepp att kasta sig öfver
den närmaste sparfven, då pilen kommer
hvi-nande. Katten gör ett högt skutt och hastar
med svansen i vädret och långa hopp bort
från slagfältet. Gossen kastar pilbågen och
förföljer hurrande fienden med snöbollar.
Du raske lille pilt, vakta dig att ej i en
framtid spela kattens roll! Låt de svagare
ostörda få njuta de håfvor, som blifvit dem
beskärda! Blif nöjd med din lott och fika
ej girigt efter det bästa! Det kan eljes
hända, att du tomhändt blir bortjagad och
ytterligare förföljd. Var nöjd med det lilla!
Gå alltid glad och tacksam till ditt arbete
och din enkla kost, liksom de små qvittrande
sparfvarne till kärfven!
A—d.
Böra barn lyda?
Genmäle * i en uppfostringsfråga.
^Sj^en förträffliga uppsatsen i ofvannämda
KlSJ ämne kan ej annat än väcka beundran
^^ och bifall. Dock ingifvet’ det en viss
förvåning, att en så högtänkt, ädel och
verkligt djupsinnig förf. velat taga i öfvervägande
en af samhälls- och familjeupplösaren
Strindberg framslungad lärosats som den, med
hvilken den ärade förf. inleder sitt ämne.
Strindberg åsyftar aldrig annat än att
lös-släppa mensklighetens onda böjelser och att
redan hos barnet utplåna vördnaden för allt
godt och heligt. Hvad skulle det väl blifva
af barnen, om de i föräldrarna ej såge något
annat än ett oheligt upphof till deras ofta
nog sorgliga tillvaro på jorden? Menniskan
är ju i försynens hand blott ett redskap till
slägtets förökelse och upprätthållande, ej bör
väl derför föräldrars förhållande till barnen
vara nästan förödmjukande? De ha
visserligen stora pligter mot de unga, men deras
rättigheter böra ej heller vara allt för inskränkta.
Framför allt måste far och mor vaka öfver,
att barnens onda böjelser i tid varda
för-qväfda eller, så vidt möjligt är, åtminstone
förmildrade. Detta kan emellertid icke alltid
ske utan maktspråk eller t. o. m. straff, då
barnen ännu äro för små att fatta
förnuftsskäl, eller i en ålder då de redan blifvit
besmittade af dåligt sällskap eller onda läror.
För mycken stränghet alstrar hyckleri och
falskhet; men om barnet ej ger vika för
föreställningar och förnuftsskäl, ja, hvad medel
återstår väl då annat än att låta dem erfara,
att på synd följer straff af ett eller annat
slag, vare sig att de beröfvas ett nöje, en
fördel eller den ömhet de förut fått
åtnjuta...? Det finnes barn så skeptiska och
hånande af naturen eller ock förhärdade af
ondt inflytande utom hemmet, att de vänjas
vid eller skratta åt föräldrarnas
»predikningar», som de pläga kalla hvarje vädjande
till deras bättre känslor, och hvilka hvarken
röras af en mors tårar eller en fars med
sorg blandade vrede öfver deras fel och
förvillelser. De sorgliga exempel vi haft på
stöld i skolor, älskogslek mellan skolbarn,
dryckenskap, cigarrökning och andra ännu
värre hemliga olater att förtiga vittna sanner-
* Flere uppsatser angående den af fru Elna Tenow
framkastade frågan hafva ingått till Eed. Vi skola
efter hand införa dem, men vilja, då uppsatserna
härröra från »skilda läger», på förhand förklara, att
| vi ställa oss fullt neutrala. Red.
ligen antingen om slapphet i uppfostran, vår
demoraliserande tidsandas förderfliga inflytande
eller dålig lektyr à la Strindberg och hans
gelikar. Barn äro ty värr inga englar, som
kommit ned på jorden för att förljufva
föräldrars lefnad; är det ej då dessas pligt att
med hvarje tjenligt medel söka befordra
kommande generationers framåtskridande i
moralitet och humanitet? Kan detta mål vinnas
genom mildhet, föreställningar och goda
exempel, så vore det ju bäst. Men monneicke
barnen, liksom plantorna i växtverlden, genom
sin högst skiljaktiga natur och egenskaper
fordra olika, fast än för hvar och en passande
behandling, om de skola kunna utvecklas på
bästa sätt?
Strindbergs joller om, att höflighet mot
föräldrar eller andra menniskor skulle vara
slafveri, är ej värdt att taga i betraktande. Hvad
skulle väl sammanlefnaden blifva, om
tjenst-aktighet, höflighet och förekommande artighet
slutligen vore endast en tradition? Vänlighet
och deltagande för andra utgöra ju det rätta
kännetecknet på en sant bildad och
hjerte-god person, och denna sanning kan ej för
tidigt inpräglas hos de små, oftast rätt
egoistiska och sjelfsvåldiga menniskoämnen, som
kallas barn.
Förlåt, ärade medarbeterska i Idun, om
jag på minsta sätt missförstått er eller stött
eder för hufvudet! Ni står så högt öfver
mig som skriftställarinna, att jag endast kan
försvara min förvägenhet att ingå i
diskussion med eder genom att anföra, att jag varit
i tillfälle till rätt mycken praktik i
barnuppfostran. Med utmärkt högaktning
B. S.
Hemma och ute.
Förlofningen mellan prins Oscar och fröken Ebba
Munck har nu blifvit verklighet. Den tillkännagafs
i går söndag å Stockholms slott. De båda
nyförlof-vade medfölja i dag h. m:t drottningen på hennes
resa till England.
Drottningen afreser i dag måndag med extratåg kl.
4 e. m. till England. H. m:t, som uppvaktas af
hoffröken Märtha Eketrä och kammarherren von
Stockenström, åtföljes af prins Oscar och fröken
Ebba Munck. För reseturen redogjorde vi i förra
numret.
Riksdagen har åter sammanträdt, och sedan nu
genom högsta domstolens utslag 22 protektionister
blifvit insatte på Stockholmsbänken, ter sig denDa
riksdag öfvervägande protektionistisk. Följden häraf
blir antagligen, att det hittills följda s. k.
frihandelssystemet kommer att utbytas mot ett genomfördt
tullskyddssystem, särskildt hvad angår tull å
spanmål, i främsta rummet råg. Den Themptanderska
ministären har som bekant redan för någon tid sedan
inlemnat sin afskedsansökan och hittills qvarstått.
mera som en s. k. expeditionsministär. Hvilken
som skall träda i spetsen för den nya, den
protektionistiska ministären, är, då detta skrifves, ännu ej
kändt, men man tager för gifvet, att det blir ingen
mindre än h. högv. erkebiskop Anton Niklas
Sundberg. Må hända är detta redan afgjordt, då detta
nummer kommer i våra ärade läsarinnors händer.
I alla händelser motses naturligtvis resultatet af
denna riksdag med stort intresse. I korta notiser
skola vi meddela våra läsarinnor det allra vigtigaste
af hvad som vid den samma kan komma att
tilldraga sig.
Doktor M. Salin, den kände och framstående
läkaren, ämnar företaga en några veckors studieresa till
England och Skotland. Han afreser i dag måndag,
inbjuden af h. m:t drottningen att åtfölja det
extratåg, hvarmed hon afreser till utlandet.
Nordiska museet. Till förmon för Nordiska
museets byggnadsfond kommer inom kort att anordnas
en storartad bazar, i sammanhang med hvilken d:r
Hazelius lär ärna utgifva en ny publikation af samma
slag som »Saga». Den nya publikationen, hvars
n amn blir »Runa», har att mote bidrag från flere
bland nordens mest framstående skalder och förfat-
31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
