Idun : Praktisk veckotidning för qvinnan och hemmet / 1888 / 37 (1887) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Fredagen den 10 februari 1888 - Sidor ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Idun räknar nu minst 35,000 läsarinnor, spridda öfver hela landet.

IDUN Praktisk Veckotidning för Qvinnan och Hemmet.

N:r 6. Fredagen den 10 februari 1888. l:sta årg.

Byrå:

8 Sturegatan 8
(ingång fräll Humlegårdag. 19)
Annonspris:

25 ore pr petitrad (= 11 stafvelse*-).

Tidningen kostar

endast t krona för qvartalet.

postarvodet inberäknadt.
Ingen lOsnummerförsäljning!

Redaktör och utgifvare:
FRITHIOF HELLBERG.

Träffas ä byrån kl. 9—10 ocli 4—5.

Utgifning stid:

hvarje heigfri fredag.
Sista numret i hvarje månad
innehåller en
fullständig mode- o. mönstertidning.

Prenumeration sker:

I landsorten: i postanstalterna.
I Stockholm: hos redaktionen, å
Stadspostens hufvudkontor, i de större
boklådorna samt å tidningskontoren.

Idun räknar nu minst 35,000 läsarinnor, spridda öfver hela landet.

Behaget är med fliten slägt, Låt ärbarheten i din drägt

/ nyttig sällhet sätt din heder, Bli sinnebild af dina seder I

A. M. Lenngren.

De fyra första numren
af Idun

för innevarande är äro, oaktadt de trycktes
i ganska betydliga upplagor, alldeles
utgångna oeh kunna ej vidare erhållas. Dä
emellertid nya prenumeranter allt
fortfarande anmäla sig, vilja vi härmed
tillkännagifva, att vi gått i författning om
tryckande af ett särskildt
kompletterings-nummer, som, med utelemnande af
annonser och mindre betydande saker, i sig
skall upptaga följetongen från dess början
samt alla de förnämsta uppsatserna i de
■utgångna numren. Derjemte komma vi
att helt och hållet omtrycka n:r 1 af
modetidningen.

Skulle våra ärade läsarinnor
godhetsfullt vilja härom underrätta dem bland
sina bekanta, som ännu, ej prenumererat
på Idun, oeh dermed låta dem veta, att
det ännu ej är för sent att anmäla sig
till prenumeration, blefve vi dem högst
förbundna.

Den ovanliga framgång, vårt företag
rönt, kan ej annat än sporra oss till nya
ansträngningar för att i alla afseenden
göra Idun — damernas egen tidning —
så underhållande och lärorik som möjligt.
Vi vänta ock med tillförsigt, att våra ärade
läsarinnor sjelfva skola bidraga härtill
genom att till Red. insända uppsatser i
alla möjliga ämnen, som angå qvinnans
verksamhet och qvinnans intressen.

Sen framför allt till, ärade läsarinnor,
att Idun är till finnandes hos alla edra
bekanta!

Redaktionen.

Hos fru Haraldson.

Af A ve.

(Slut fr. föreg. n:r.)

jp||fter en timmes förlopp voro de Ire
damerna åter till baka i fru Haraldsons
salong.

Augusta storgrät, Ella var hvit om kinder
och läppar, Ingeborg giek bort till den unga
frun.

»Hvarför lät du mig se dessa — dessa?»
snyftade Augusta. »Det är för rysligt! —
Jag har läst mycket om sådant elände, men
att se det!» — - Hon slog båda händerna för
ansigtet. »Jag kan aldrig, aldrig roa mig
mera!» kom det som ett hjertskärande verop,
och hela hennes kropp skälfde.

»Hvad ville du med detta?» tillade hon
efter en stund.

»Rädda dig från alt ännu en gång säga
detta ohyggliga: Mig har han aldrig gjort
något ondt, då fråga är om sådana personer
som Georg. Är det ej ondt nog, att medan
en stor klass qvinnor lider i den djupaste
uselhet, är en annan, kanske större klass
af oss bättre lottade, blifven så moraliskt
förslöad, att vi icke allenast till förströelse
läsa om den hemskaste samhällsskadan,
denna, som du i dag sett en ringa skymt
af i verkligheten, utan vi kalla det för nöje,
att unga bildade qvinnor lägga blottade
armar och skuldror intill sådana mäns
bröst, som denne Georg, småle mot dem,
som mot medbrottslingar, hvilkas ogerningar
vi känna och gilla. Och hvem vet, om ej
just denna tanklösa oblyghet bland oss
bildade ofta varit den tändande vådeldsgnistan
för mången ädel yngling? Tänk på detta,
Augusta, när du håller din lille son i
famnen! Äfven han skall en gång ut i lifvet.»

»Det är allt sammans männens skull!»
brusade Augusta upp. »Vi qvinnor äro
systematiskt förslöade, och nu hållas vi

för lägre naturer, ovärdiga likställighet med
männen.»

»Det är kanske mest derför, att vi ha
så svårt att hålla oss till saken, utan nästan
alltid göra sidosprång i ett ordskifte,» sade
Ingeborg med ett fint humoristiskt leende,
då Augusta kastade sig in på en fråga, af
hvilken hon blott kände ett par slagord
oeh rubriker.

»Men inte äro vi lägre varelser än
männen?» frågade Ella skyggt.

»Det tror jag ej, att vi äro. Men, kära
fröken Ella, hur många af oss — när vi
se till hela antalet qvinnor — hafva arbetat
oss ur den gamla slentrianen? Hur mycket
tanklöst snack, pjoller och tomhet herskar
ej bland oss? — Ja, ni menar att slikt
också råder i männens lag, och det är sant
nog. Men skulle det kunna vara
annorlunda? Tror ni, fröken Ella, att det stora
flertalet bland vårt folk — och detta utgöres
här af oss qvinnor — kan under många
århundraden ha varit dömdt till att,
generation efter generation, lefva i en så ringa
andlig utveckling, utan att äfven
mindretalet, männen, skulle ha tagit skada deraf?»

Augusta tycktes ej längre ha lust att
deltaga i ordskiftet. I sjelfva verket kände
hon ett starkt behof att frigöra sig från
den underliga oro och aggande smärta hon
erfor. Hon gick in i Ingeborgs arbetsrum,
ryckte till sig en illustrerad tidskrift och
försökte läsa. Det half höga samtalet der ute
fortsattes.

»Männen ha dock ej rättighet att
ringaida oss,» sade Ella.

»Rättighet, fröken Ella! Nej, lika litet som
vi dem. Men tror ni, att det går så lätt att
befria sig från uråldriga fördomar? Det
är ju jemt och nätt, att vi kommit ur
vårbrytningen och börjat så, så ut våra tunga
tankar, men deribland också många
kärn-tomma hugskott — Ella, kära flicka vi stå
nu vid början af vår största mission i
menskligheten.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>