Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. Fredagen den 17 februari 1888 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 7.
Fredagen den 17 februari 1888.
l:sta årg.
B yr å.:
8 Sture gatan 8
(ingång från Humlegårdsg. 10)
Ann ön sp xis:
> öre pr petitrad (= 11 slafvelser).
Tidningen kostar
endast 1 krona för qvartalet.
postarvodet inberäknadt.
Ingen losnunimerförsäljning!
Redaktör och utgifvare:
FRITHIOF HELLBERG.
Träffas å byrån kl. 9—10 ocli 4—5.
Utgfifning-stid:
hvarje helgfri fredag.
Sista numret i hvarje månad
innehåller en
fullständig mode- o. mönstertidning.
Prenumeration sker:
T landsorten: & postanstalterna.
X Stockholm: hos redaktionen, å
Stads-postens hufvtidkonlor, i de större
boklådorna samt å tidningskontoren.
Idun räknar nu minst 35,ooo läsarinnor, spridda öfver hela landet.
Var vid godt mod; torka dina ögon I
Ofta är fallet ett medel Ull att man reser sig så mycket bättre.
__ _ ___Shakespeare.
En tanke.
et sli|ulet sllmDom
J natten» tij.stnaD,
Sä tipp Du sptlUet
äU DunüeP D-tom,
8n ßfustPifl ianPte
Jgencm jtjetnan:
Xvatt |at» Du, meniga,
2å fi|’uelÄ Sttöm?
J sPtatpa jatget
ØLCCt Det jmj^utna,
ØLCEfc PvuaD Du ämnat,
SV föt dicf- set;
©el åt, 6om |Vnge
Sa Då en antng
(9m Pl|Wls ßotlPief
<9cPv fi-oaD De-t get.
olå sPoclina-t pEötsEigt
Sen (vEata PjusgCtmt,
Qfowv n-gss så ItjDCujt
Sitt oga sag —
motgon ßtåcÉtet,
Su flnappast minnes
ØLPPt PioaD Du tändt,
Så
Du uallen Påq.
(9eH Da gens at ßet’
©ePv üDens å^Pan
©cft, ßjetfafs otoPigt
oinaßßa sPag
~tøa ut sm jktDlan
SLUttt
Dat uaöcu,
afton ßflt
Din Pej?ivaDs Dag.
oS’å ßomme-t sömnen. -
Sen Panga sömnen —
Sit anDeuetfDen
8j. ßuDsflap ßàt -
Så sltaPC Det spötjas
<KoaD ftuPvt Det ß ut 11,
Set jotDeütj;, som
Sn Dtöm ßPott åi!
Ellen Whitlock.
»Utan ett vänligt ord».
Skiss af Mathilda Langlet.
et är så vackert väder — bar du
ej lust att fara uf och åka litet?
Pröfva del nya föret?» frågade han.
»Ne-ej,» svarade hon, »jag sitter
så bra här — jag har ej lust att
röra på mig.»
Det var då sant, bägge delarne. Hon
satt uppkrupen i soffhörnet, med bordet
vid armbågen, på bordet nva tidningar och
tidskrifter och i handen den nyaste
romanen. Hon salt mycket beqvämt, och man
kunde just ej undra på, alt hon ej ville
röra på sig.
Mannens blick mulnade; han tycktes ämna
säga något, men hejdade sig, gick ut och
slog hårdt igen dörren.
»Se så, nu blef han ond igen!» sade hon
halfhögt. »Det är då för tråkigt, att han
jemt skall bli ond öfver allting — han har
ett fasligt humör i alla fall.»
Det egde nog sin riktighet, att hennes
man hade ett häftigt lynne, men om den
lilla frun just nu selt upp i den stora
spegeln midt emot soffan, så hade hon fått se
en ganska vresig min på sitt eget lilla
täcka ansigte.
Efter en stund kom mannen in igen.
Hans dåliga lynne hade blåst bort, men
hos den unga frun satt missnöjet qvar både
i minen och sinnet.
»Det är verkligen ett utmärkt vackert
väder,» sade han; »det skulle göra dig godt
att komma ut litet.»
»Det kan jag aldrig tro,» genmälte hon
i likgiltig lon. »Jag förkyler mig så lätt
om vintern — jag är icke van alt åka i
öppen släde, jag.»
»Du behöfver visst inte påminna mig om
dina förnäma vanor,» sade han litet skarpt,
»dem får man nog veta af ändå. Och jag
försäkrar dig, att jag ännu inte hunnit
glömma, alt det var du som var rik och
jag som var fatt g.»
Nej, det var då verkligen förfärligt! Det
var outhärdligt!
»Jag menade visst icke något ondt,» sade
hon med litet bruten röst; »men du tar då
också upp allting så häftigt–»
Och så började hon gråta.
»Tårar igen!» utbrast han, ty han var
en af de män, som icke röras, blott retas
af qvinnotårar. »Det är då odrägligt, att
man ej kan säga ett ord, utan att du skall
’ta till ögonen’.»
Det var rått och hårdt sagda ord, men
många hederliga män äro hårda, om man
ej bjuder till att mjuka upp dem.
Hon blef nästan utom sig.
»Om jag kunnat ana, alt jag skulle blifva
så behandlad,» började hon, men han var
redan ute ur rummet, och det var ej vardt
att tala tör tomma väggarna. Hon kastade
sig till baka i soffan och grät och snyftade
under några minuter. Hastigt satte hon
sig upp — hon hörde bjellror på gården.
Monne han nu ändå åkte ut? Jo — hon
hörde hans steg i förstugan. Hon gick till
fönslret och såg ut. Der stod den ystra
rödfuxen och klipte med öronen. Då lians
herre skulle sätta sig^i släden, ville hästen
ej stå still, utan kastade och hoppade åt
sidan. Förmodligen ännu uppbragt af
samtalet med sin hustru, gaf kaptenen hästen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
