Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Fredagen den 24 februari 1888 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUNS MODETIDNING
Eebr. 1888
Kalaset.
J[jperr Kalkon skulle hafva en bjudning en dag,
och han bjuder på middag, förstås;
der är fint, må man tro, ty med väldiga tag
fröken Anka och äfven fru Gås
hafva putsat och fejat i gårdtn så grant,
ej blott fint, såsom alltid — nej, riktigt galant
bör det bli för att vara i lag.
Fru von Höna, herr Tupp, herr von Tjäder dazu
hafva bjudits med präntade bref,
herr von Hjerpe och Skata, en hvar med sin fru,
emot roidda’n i hönsgården klef;
det är slaskigt på vägen och backig den är,
och att vandra den blefve för stora besvär,
derför åkes för alla de sju.
Herr Kalkon och fru Gås uti förstugan stå,
och de buga och niga så nätt,
fröken Anka i rummen syns granskande gå,
ja, hon trippar så fjedrande lätt;
fru von Höna hon tager sä glädtigt i famn,
sin väninna hon nämner med kärliga namn
för det nöje dess ankomst beredt.
Sent omsider de alla välkomnats så kärt,
och i malsalen stiger man in,
der man lär sig, »hur litet allt verldsligt är vardt»,
blott man får — proppa magen rätt stinn;
liksom sällskapet rätter med omsorg man valt,
der fins fräsande stekar och öl som är svalt, —
det gör godt i högvördiga skinn.
Den som vill tar en sup till sin smörgås med smak
och upplåter sin mun med ett smack,
och sitt kras kan man smörja båd’ framme och bak
och till sist bör man säga ett tack;
herr von Hjerpe han hostar, på glaset han slår,
bak om örat helt sakta, omärkligt han klår,
ban har råkat i högsta extas:
»Hvad är vänskapen värd, om ej nyfödd den blir
uti samqväm så här då och då?
Ej i striden alltjemt och med nedfäldt vizir
kan en kämpe ju mäkta att stå, —
se, derför ibland grannar och vänner med fröjd
får man prata en stund — och sig äta förnöjd,
derför tacka vi alla också.»
Derpå tackas vår Herre för syns skull ett grand,
men värdinnan och värden dess mer,
och man bugar och niger och tager i hand,
så förbindligt och hjertligt man ler;
nu cigarrer och punsch man åt herrarne bär,
hvarje dam hos värdinnan i förmaket är,
uti album och planschverk man ser.
Snart cigarrerna blossa och punschen bärs in,
och man smuttar dess nektar så glad;
så hjertinnerligt lycklig och nöjd i sitt sinn’
herr von Skata en visa då qvad,
och när visan han slutat, ta’s spelbordet fram,
der man sätter sig ned under småtrefligt glam;
herr von Tupp slår en munter tirad.
Men i förmaket äter man mandlar och frukt
och sin nästa man rättvisa gör;
sina pigor då lär man båd’ seder och tukt, —
för hvar andra man rosor blott strör...
Men der kommer ju en, som från herrarne rymt,
knapt af honom förstulet man märkt blott en skymt,
förr än sqvallret förstummas — och dör.
Dock, hvar qväll skrider undan och denna också,
klockan elfva man bjudes på te,
men rätt mycket derjemte på bordet syns stå,
(stackars magen får sträfva for tre!)
»lilla supen» förstås och assietter i mängd,
utaf skålar och fat en förfärande längd
uppå bordet man nu kan få se.
Så man griper sig an i sitt. anletes svett, —
det fins mödor i denna vår verld;
o, du arme, som aldrig har pröfvat dem rätt,
gå till bordet, der blifver du lärd!
Fast än mätt skall man äta, — och detta man gör,
ej man törstar — men dricker, och detta derför:
så är plägsed vi nordmanna-härd.
Snart dock kaffe har druckits och tiden flytt bort,
öfver midnatt det länge se’n är.
Med en klagan, att tiden har varit så kort,
nu man tackar för alla besvär,
man tar afsked och beder att icke bli glömd,
och just derför en bägare ännu blir tömd,
ack, hvad värden för alla är kär!
Så ha ändtligen alla då kommit till vägs,
och nu ljuder det ej som förut;
om värdinnan och värden ej artighet sägs,
tvärt om är den då alldeles slut.
Öfver vägen man svär och den drumlige kusk,
se, »han är då just riktigt en omöjlig slusk,
som ej lärt sig ett dugg veta hut.»
Herr Kalkon och fru Gås äro sömniga nu,
Fröken Anka ej trippar så lätt, —
man görr narr af Herr Tupp och hans skrockande fru,
h.vaq’e gäst står sig nu ganska slätt;
och »den pigan, det soliga, drumliga nöt»,
emot morgonen ändtligt hon diskningen slöt,
detta nöje fick hon sig beredt.
Jemand.
På förekommen anledning
få vi beträffande tidningens distribution meddela:
att Iduns hela hufvudstadsupplaga (således äfven den
del, som går genom boklådorna och tidningskontoren)
befordras genom Stadsposten, hvilken senast kl. 9 hvarje
torsdagsafton får upplagan sig tillsänd för att tidigt
följande morgon kunna börja utdelningen af den samma ;
att postupplagan alltid under loppet af fredagens
förmisldag aflemnas till K. Postverkets tidningsexpedition ;
samt
att den del af upplagan, som går genom hrr
bokhandlare i landsorten, likaledes på fredagens förmiddag
levereras till nämde hrr bokhandlares gemensamme
kommissionär här på platsen (undantagandes de
exemplar, hvilka enligt order sändas direkt i korsband, och
expedieras dessa försändelser likaledes på
fredagsfor-middagen), Redaktionen.
För
Modeaffärer,
Kr amvaruaf farer,
Syatelierer
att beakta!
För dylika affärer torde ingen lämpligare annonstidning
kunna uppletas än Idun ocli dess modetidning, all den
stund Idun är den enda verkliga tidning här i Jandet, som är
afsedd särskildt för fruntimmersverlden. Också har den från
sitt första uppträdande rönt en så liflig framgång, att den redan
nu räknar minst 35,000 läsarinnor i alla delar af landet
Modetidningen utkommer en gång i månaden och följer då med
månadens sista nummer. Nedre delen af dess sista sida
äfvensom marginalerna äro anslagna till annonsplatser.
Annons-priset är 50 öre pr petitrad i modetidningen samt 25 öre i
hufvudnumret, hvilket senare utkommer hvarje vecka.
Obs.! Den, som med sina annonser särskildt vill träffa
fruntimmersverlden, bör framför allt ej försumma att annonsera
i Idun och dess modetidning. Redaktionen.
Stockholm, Gernandts Boktryckeri-Aktiebolag, 188S.
vilja bära t. ex. sin lilla döda
kanarie-fogel, om denne pressats och omskapats
till en lämplig hattprydnad ? Ahnej,
ingen hoppas vi! Och dock hade den lille
älskligen må hända dödt en naturlig död,
då deremot de tusentals små oskyldiga
kräk, hvilka dagligen utbjudas hos
modister och på våra större modekontor, redan
lefvande invigts åt sin grymma lott.
Det beror således på de utanför den
obevekliga modeverlden stående qvinnorna
att icke blindt underkasta sig dess lagar,
utan tvärt om genom sin motvilja i fall
sådana som dessa, söka inverka på dem
och så mycket som möjligt finna ett
lyckligare sätt att pryda sig än med »liken
af oskyldiga djur».
m*
Kompletteringsnumret,
innehållande allt def hufvudsakligaste af
uppsatserna i de fyra första numren, är nu
färdigt och har expedierats till alla
postanstalter i riket, hvilkas beställningar å dessa
nummer ej förut kunnat expedieras.
Post-prenumeranter, som äro i saknad af de
fyra första numren, böra alltså vända sig
till den postanstalt, der de prenumererat
å Idun, så erhålla de nyssnämda nummer.
Red.
Fig. 14. Kappa, modell »Felix».
Fig. 13. Kappa, modell »Tosca»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
