Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. Fredagen den 2 mars 1888 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 9.
Fredagen den 2 mars 1888.
l:sta årg.
B yr å:
8 Sturega.ta.ii 8
(iDgdng från Humlegärdsg. 19)
Ånnon spr is:
25 ore pr petitrad (= 11 stafvelser").
Tidningen kostar
endast 1 krona för qvartalet.
postarvodet inberäknadt.
Ingen lösnummerförsäljning!
Redaktör och utgifvare:
FRITHIOF HELLBERG.
Träffas å byrån kl. 9—10 och 4—5.
Allm. Telef. 61 47.
Utgrifning-stid:
hvarje helgfri fredag.
Sista numret i hvarje månad
innehåller en
fullständig mode- o. mönstertidning.
Prenumeration sker:
I landsorten: å postanstalterna.
I Stockholm: hos redaktionen, å
Stadspostens hufvudkontor, i de större
boklådorna samt å tidningskontoren.
Likasom facklor och fyrverkerier blifva bleka och träda i skuggan inför solen, så öfver glänsas och fördunklas ande, geni och likaså skönhet af hjertats godhet
Filosofen Schopenhaner.
"En lifsuppgift"
blir namnet på en längre, synnerligen
intressant novell, som under denna
månad tager sin början i Iduns
följetongs-afdelning. Novellen är skrifven för Idun
af vår må hända mest framstående och
mest värderade författare på novellens
område,
Ernst Lundquist.
Näppeligen har väl någon novell, som
utkommit på sista tiden, väckt ett så
enhälligt och berättigadt erkännande af
både publik och kritik som författarens
senaste novell "Smink?’. Att novellen "En
lifsuppgift" skull mottagas med samma
intresse, våga vi taga för alldeles gifvet,
liksom vi äro öfvertygade om, att detta
meddelande hos alla våra talrika
läsarinnor skall väcka deri största
tillfredsställelse.
Säkerligen sJeall ock underrättelsen
härom ytterligare bidraga att vidga Iduns
redan nu ovanligt stora läsekrets, för
närvarande uppgående till minst 40,000
läsarinnor. För att emellertid upplagan
må kunna redan från början bestämmas
så tillräcklig, att ej sent tillträdande
abonnenter gå miste om början af novellen,
tillråda vi alla våra läsarinnor att i tid
— ju förr, dess hellre — förnya
prenumerationen för det stundande
aprilqvar-talet, och skola vi, för att underlätta
besväret, med nästa nummer tillsända alla
våra abonnenter nödiga
premimeratious-blanketter.
Tillträdande abonnenter tillhandahållas
de sista numren af innevarande qvartal,
i hvilka den nya följetongen kommer att
inflyta.
Redaktionen.
Idun räknar nu minst 40,000 läsarinnor, spridda öfver hela landet.
Finnes i hemmet någon åldrig anhörig
eller vän, hvars vissnade utseende, krämpor
och tunga lynne synas de yngre oangenäma,
kanske frånstötande, huru rätt och väl är det
då ej, att undseende af godt hjerta skänkes
denne. Oeh den gamle och lidande får vårt
deltagande, om vi blott besinna, huru mycket
det är, som tynger på ålderdomens senare
år med dess aftagande krafter, dess
saknadsfulla minnen samt icke minst medvetandet
att vara öfverflödig och icke kunna omfatta
och verka såsom förr, utan blott gå sin
förvandling till mötes. Deltagandet bör
bestå deri, att ungdomen icke flyr den gamle,
utan närmar sig honom med tillit, gifver
sina små’ förtroenden och beder om råd.
De unga skola icke förlora utan vinna på
det, de hemta från den gamles erfarenhet,
och dessutom skola de se, huru det åldriga
anletet ljusnar oeh lifvas af ett ännu varmt
hjertas fröjd att få föremål för inneboende
känslor och att icke alldeles förbises.
De, som icke minst hafva rättighet till
undseende, äro våra tjenare. Ofta vålla de
oss anledning till missnöje, det är sant,
men böra vi vänta mera af dem än hvad
de i allmänhet gifva? De komma främmande
i vårt hus, obekanta med hvad vi önska
af dem och hafva, i vanligaste fall, fått så
ringa upplysning och förståndsodling, att
icke allt för mycket bör väntas af dem,
synnerligast då vi betänka, huru stora fel
ofta begås under en större bildningsgrad.
De hafva derjemte det hårdaste, minst
behagliga arbetet, den lägsta lönen och den
minsta friheten af hemmets medlemmar.
Ålla deras små fel och okunnigheler
nagelfaras, deras tjenster glömmas eller ringaktas
ofta; men i stället för att så bemöta våra
tjenare, borde vi alltid behandla dem humant.
De skola värdera goda, vänliga ord, och de
behöfva helt visst sådana långt bättre än
den glade sällskapsbroder, vi så älskvärdt
möta. Och det skulle icke litet bidraga till
hemmets trefnad, om ett ömsesidigt af
välvilja stämpladt förhållande rådde mellan
Inom hemmets verld.
Täflingsskrift af Anna Berg.
Belönad med det vid Iduns första pristäfling utfästa
hufvudpriset.
vardagslifvet i hemmet är sällan
hvad det borde och kunde vara.
–Man väntar att der mötas af en
glad förnöjsamhets stilla lycka, som utgår
inifrån och sprides likt ett mildt solljus äfven
till en inträdande främling, men i
verkligheten är förhållandet sällan sådant. Hvad
är orsaken?
De hjertan, som inom hemmet klappa,
hafva ett gemensamt mål: att älska och
glädja hvar andra, att vara lyckliga. Och
likväl stores den dagliga friden oupphörligt,
utan att någon olycka iuträffat. Orsakerna
kunna visserligen vara flere, men vi tro,
att. det väsentligen beror på bristande
undseende. Det menskliga idealet är ännu icke
hunnet, hinnes kanske aldrig här på jorden.
Alla veta det; men likväl väntar och fordrar
menniskan, att alla, som omgifva henne,
skola vara utan vank och brist eller
åtminstone uti allt efter hennes enskilda önskan,
fast än hon sjelf är ofullkomlig i mycket, ty
vore hon icke det, skulle hon med godlynt
tålamod öfverse, i stället för att vid minsta
motgång anse sig förnärmad och visa
misshumör.
Vigtigast af allt är, att man och hustru
hafva undseende med hvar andras små fel,
sådana, som mest framträda i hemlifvet,
och ej låta dessa inverka störande på
harmonien i det hela. Det är de, som utgöra
kärnpunkten i hemmet, och af förhållandet
mellan dem beror, om atmosferen —
andligen förstådt — blifver sund eller tvärt om.
Derför, om den ena eller andra parten
har en vana eller svaghet, som icke behagar
den andra, så haf undseende dermed utan
harm, och tro att anledning till qvittering,
i de flesta fall, icke saknas.
Ärade läsarinnor, arbeten för spridningen af eder tidning! "US
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
