Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. Fredagen den 9 mars 1888 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN
Ebba rodnade och bleknade om hvart annat.
»Axel?» stammade hon och darrade nervöst.
»Hur kan det komma sig; har han återvändt
för att bosätta sig här, eller är han endast
resande?»
»Han har kommit hit »i affärer» och
återvänder till utlandet redan nästa vecka,»
svarade friherrinnan.
»Gudskelof,» suckade Ebba och lade handen
på hjertat för att bekämpa den sinnesrörelse,
som nyheten åstadkommit. Men plötsligt spratt
hon åter till.
»Han kommer väl icke hit, till oss/»
utbrast hon.
»Jo, redan i morgon; jag kunde omöjligen
afböja visiten.»
»Min Gud, så.du säger, mamma! Jag är
alldeles förvirrad. Mitt mod sviker mig och
all min säkerhet är som bortblåst. O, min
Gud! Jag känner på mig, att jag icke kan
återse honom.»
Ebba sjönk samman och dolde hufvudet i
sina händer.
»Du älskar honom således ännu?» frågade
friherrinnan.
»Nej, ack nej, det är icke detta, alls icke
detta! Han kommer säkert för att anklaga mig,
för att njuta af sin triumf. Ack, det är detta,
jag ej kan uthärda! Ack, mamma, förstår du
icke det förödmjukande i min ställning? Hur
kunde du tillåta — -—» snyftade Ebba.
»Jo, jag förstår, men att spjerna emot
tjenade till intet. Doktorn är icke lik sig sjelf,
sådan vi lärde känna honom för några är
sedan. Då föreföll han mig rent ut sagdt
obehaglig med sin öfverlägsenhet. Men nu,
hvilken hjertlighet-, hvilken innerlighet! Hur
vördnadsfullt var icke hans uppträdande mot mig!
Och när han talade om dig, kommo tårarne
honom i ögonen! Han kunde inte beherska den
glädje han kände öfver att få återse mig och
höra mig bekräfta, att allt var sig likt som då
han lemnade oss. Han hade försport, att hans
rival grefve ***spets dött ogift, men sedan
hade alla underrättelser härifrån af brutits, eme
dan doktorn vid denna tid rest till Brasilien,
der han erhållit anställning som kejsarens
lifmedikus, från hvilken befattning han nu tagit
afsked för att återvända hem i
arfsangelägen-heter.
»Yid ankomsten hit underrättade han sig
genast om allt, som rörde oss, och hade jag
icke tillfälligtvis träffat honom utanför kyrkan,
skulle han ändock icke rest, förr än han besökt
oss och fått se och tala vid dig. Nu vet du
allt och har således intet att förebrå mig,»
slöt friherrinnan.
»Nej, nej, jag förebrår dig ingenting, men
Axel vill och kan jag icke träffa! Jag reser
redan i morgon bittida till tant G. på landet
oeh går nu att packa,» sade Ebba energiskt
och reste sig upp.
»Hvad tänker du på, det går icke an.
Doktorn skulle anse det som en omotiverad
ogranla-genhet.»
»Hur kan du säga så, mamma!» utbrast
Ebba och föll i nervös gråt. »Inser du då
icke, att om jag också skulle blunda för det
förödmjukande i min ställning och låta min
qvinliga stolthet fara, så återstår dock
medvetandet, att jag icke handlat som jag bort mot
Axel, då jag öfvertalades att bryta mitt ord
till honom. O, tror du icke, att jag lidit af
detta mer än någon anar, fast ingen märkt det!
Det är det förödmjukande i att jag känner mig
brottslig, som gör att jag icke har mod att
återse honom, äfven om jag läste förlåtelse i
hans blickar,» sade Ebba i dämpad patetisk ton.
»Kära barn, tag ditt förnuft till fånga och
hör mig! Hvari skulle ditt brott bestå? Det
var ju min vilja, att denna förbindelse skulle
upphäfvas och du lydde, som en god dotter,
din mor! Det vet doktorn!»
»Ja, men jag känner det oaktadt
samvetsförebråelser. Den gången borde jag icke ha
lydt dig utan mitt hjerta,» sade Ebba och log
genom tårarne, under det hon smekte sin mors
hand.
»Må hända, men gjord gerning kan icke
ändras. Det är jag, som bär ansvaret för,
att er förbindelse upphäfdes, och om det
endast beror på mig att återknyta detta band,
så har jag numera intet emot att göra det!»
»Hvad tänker du på,» utbrast Ebba. »Det
vore en ny förödmjukelse, om du toge ett
dylikt initiativ.»
»Visst inte, har man felat, så bör man söka
ge upprättelse, och jag erkänner nu, att jag
felat. Du älskar ju doktorn, kära barn.»
Ebba rodnade.
»Om jag älskar honom? Hur kan du fråga
så? Jag har ju redan sagt det!»
»Godt, res då, om du så vill, och låt mig
ensam ordna den här saken. Jag är viss om,
att det skall lyckas.»
»Hur kan du säga så! Du vet ju inte ens,
om Axel är fri ännu.»
»Jo bevars, du riskerar helt säkert icke att
få en svartsjuk rival i någon mörkhyad
skönhet frän Rio,» svarade friherrinnan leende.
»Huru som helst! Jag vågar dock icke
hoppas, att han, efter hvad som passerat oss
emellan, hyser någon ömmare tillgifvenhet for
mig.»
»Om jag inte misstagit mig allt för mycket,
så tror jag, att du ej heller bör oroa dig
häröfver,» svarade friherrinnan leende.
Ebba slog armarne om sin mor.
»Kanske det är bäst, att jag stannar hemma,
så vida du åtager dig att efterforska, om det
är så som du förmodar,» sade Ebba rodnande
oeh lutade hufvudet mot sin mors axel.
»Jaså, du beslutar dig verkligen för att
stanna hemma. Nå ja, det anser jag också
vara förståndigare. Doktorn behöfver ju
derför icke få återse dig, förr än jag anser
stunden vara inne,» sade friherrinnan och kysste
sin dotter.
»Vet du hvad, mamma, nu känner jag mig
så lycklig, ty nu’ säger mitt hjerta, att Axel
icke glömt mig. Känn, så lugnt det slår mot
nyss!»
»Jo, jag tackar, det bultar ju som en
stång-jernshammare. Hvad, jag tror du gråter? Jag
känner icke mer igen min stolta flicka.»
»Jag är mig icke lik heller, mamma lilla,
jag tycker mig vara i upplösningstillstånd. Det
käns, som om mitt inre vore ett isblock, som
tinade upp för några solstrålar, sedan jag i
åratal frusit i salongernas kalla elektriska ljus,
dekolleterad och ständigt serverad glace och
fa-däser! Skall den lyckan m& hända förunnas
mig att få lefva ett nytt lif nu, när jag för
länge se’n lemnat hoppet derom bakom mig?»
»Teet är serveradt!» anmälde en tjenstflicka.
Friherrinnan tog sin dotters arm och så
gingo de bägge in i matsalen.
»När vi druckit té, bör du gå och lägga
dig, så att du vaknar riktigt kry och rask i
morgon,» sade friherrinnan.
»Yar det redan i morgon han skulle komma?»
frågade Ebba tankspridd.
»Ja, redan i morgon, och om en vecka
eklatera vi förlofningen, tänker jag! Ni ha bägge
lätige nog väntat,» sade friherrinnan.
Ebba smålog.
»Så fort går det väl ändå inte, kära mamma,»
sade hon långsamt.
»Vi få väl se, om jag får råda!»
Oeh en vecka derefter gjorde verkligen de
pikanta små brefven, innehållande ett par kort
sammanbundna med skära silkesband sin rond
inom societeten.
På det ena lästes Ebbas och på det andra
doktorns namn.
»Kors, att hon ändtligen blef förlofvad!»
sade damerna.
»Stackars käril» sade herrarne.
Praktiska hushållsskolan,
Jakobsbergsgatan 11, 1 tr. upp, är en anstalt,
på hvilken vi vilja fästa våra läsarinnors
särskilda uppmärksamhet.
Skolan uppfostrar fattiga flickor till tjenarinnor.
36 flickor, 16 à 19 år gamla, hafva här under 3 år
ett godt hem och erhälla undervisning i alla de
göromål, som fordras af den blifvande kokerskan och
husjungfrun, För 6 af dessa flickor erlägges en
årlig afgift, men så väl dessa som alla de andra klädas
på skolans bekostnad och få vid utträdet ur skolan
en ordentlig utrustning.
Praktiska hushållsskolan har aldrig egt något
kapital eller erhållit något understöd af kommunerna,
utan genom tillfälliga gåfvor och årsbidrag samt
inkomsten af eget arbete sökt underhålla dessa flickor,
hvilka nu till ett antal af omkring 130 såsom
dugliga tjenarinnor eller i egna hem med tacksamhet
minnas den vård och undervisning, utan hvilken
säkert flere af dem gått en helt annan framtid till
mötes.
Då 1884 den s. k. Lilla hushållsskolan vid
Sundbyberg för 14 års flickor upprättades, afsade sig
Praktiska hushållsskolans styrelse årsbidragen för denna
skola till förmon för den nybildade, och man vågade
hoppas att uteslutande genom eget arbete kunna
underhålla 36 lärjungar.
Såväl arbetslokaler som sofrum hade emellertid
blifvit både olämpliga och för trånga, tör att
lärjungarnes bästa i sanitärt hänseende kunde tillgodoses,
och dessutom hade man redan under flere år
nödgats hyra såväl butiker som boningsrum utomhus,
hvarför för två år sedan en nybyggnad på skolans
egen tomt uppfördes. Hushållsskolan ådrog sig
derigenom en skuld, hvilken hämmande inverkar på
skolans verksamhet och — så har man åter tillgripit
den gamla utvägen: att vädja till allmänhetens
välvilja.
En försäljning var i förra veckan anordnad
i skolans egen lokal, oeh om den också
omfattades med välvilja af den allmänhet, som
behjertat syftet med Praktiska hushållsskolans
verksamhet, så taga vi för gifvet, att
resultatet af denna försäljning ej är tillräcklig att
fylla skolans behof. Vi uppmana derför hvar
och en, som är besjälad af intresse for skolans
goda ändamål, att i den mon det är möjligt
understödja Praktiska hushållsskolan i dess
gagnande verksamhet.
mb
Med dagens nummer af Idun
följer till hvarje abonnent i landsorten en
prenunierationsblankett i och för
prenumerationens förnyande. Denna blankett
torde vederbörligen ifyllas och jemte
afgiften inlemnas å närmaste postanstalt
så fort som möjligt, på det intet afbrott
i tidningens mottaga/nde må ega rum.
Endast
genom att prenumerera å närmaste
postanstalt
hunna i landsorten boende abonnenter
räkna på att erhålla tidningen
regelbundet och utan dröjsmål.
Abonnent-samlerskor, som hafva minst 5 exemplar,
böra insända sina reqvisitioner med
åtföljande liqvid direlct till
Redaktionen af Idun.
ms
70
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
