Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 11. Fredagen den 16 mars 1888 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 11. Fredagen den 16 mars 1888. l:sta årg.
Byrå:
8 Sturegatan 8
(ingäng från Humlegårdsg. 19)
Annonspris:
25 öre pr petitrad (= 11 stafvelser).
Tidningen kostar
endast 1 krona för qvartalet.
postarvodet inberäknadt.
Ingen lösnummerförsäljning!
Redaktör och utgifvare:
FRITHIOF HELLBERG.
Träffas ä byrån kl. 9—10 och 4-5.
Allm. Telef. 61 47.
Utgifningstid:
hvarje helgfri fredag.
Sista numret i hvarje månad
innehåller en
fullständig mode- o. mönstertidning.
Prenumeration sker:
I landsorten: å postanstalterna.
I Stockholm: hos redaktionen, å
Stadspostens hufvudkontor, i de större
boklådorna samt å tidningskontoren.
Idun räknar nu minst 40,000 läsarinnor, spridda öfver hela landet.
Säg a/dr ig en liten osanning för att komma ur en stor svårighet!
Fredrika Bremer.
En sak af största vigt
är,
att qvartalsprenumeranterna å Idun med
allra första förnya sitt abonnement. I
annat fall torde det inträffa, att flere sent
kommande abonnenter nu som under
första qvartalet gå miste om de första
numren. Vi kunna nämligen ej åtaga oss att
Ini Ila reservexemplar i oändlighet.
Idun lwstar från den 1 april till årets
slut endast 3 kronor: för ett qvartal
1 krona.
Många intressanta uppsatser ligga
färdiga till införande, och bülrag komma
fortfarande flitigt att lemnas af de högt
aktade författarinnorna Mathilda
Langlet och Eva Wigström (Avej m. fl.
Ven ovanliga framgång Idun haft —
antalet läsarinnor torde utan öfverdrift
kunna uppskattas till minst 40,000 —
visar, ott tidningen så att säga fyllt ett
behof, och det stigande intresse, som för
hvarje nummer kommit den samma till
del, tyder på, att belåtenheten var-it allmän.
Detta kan ej annut än sporra oss till
nya ansträngningar. Också hoppas vi, att
tidningen skall varda bättre i alla
afseenden, ju äldre den blir.
I f&rhoppning att under det nya
qvartalet återfinna alla våra nuvarande
abonnenter och många flere — ty vi taga för
gifvet, att de flesta af intresse för den
goda saken bemöda sig om att-förvärfva
nya å t oss — tecknar
med utmürrkt högaktning
Redaktionen.
Farbror Gösta.
Af Ave.
» |rø^rbror är ju nog så snäll att äta
mid-Jp(a dag hos oss! Det skall bringa oss
~~ tomtebolycka, att farbror blir vår
första middagsgäst.»
»Er första? Ja, det är ju sant, det är
blott åtta dagar, sedan Nils och du höllo
bröllop. Tiden har varit mig lång, sedan
min fosterson flyttade från mig. — Men
hvad har du då till middag, lilla fra Anna?»
slog kamrer Ölfver om i en munter ton,
då han såg, att den unga frun smittats af
hans rörelse.
»Andstek med potatis och sallader samt,
till efterrätt, brödpudding med sylt.»
»Det var ju fint. Men soppan?»
»Soppan? Sådan tycker jag är
öfverflödig, då vi ha två goda rätter och
naturligtvis bajerskt öl,» svarade den unga
husmodern, som sjelf med omsorg skötte det
lilla hushållet.
Till hennes häpnad och förvåning antog
gamle farbrors] vänliga ansigte ett djupt
sorgset uttryck vid hennes svar, och han
gick med synbar oro bort och stälde sig
att fingra på bladväxterna på
blomsterbordet.
Anna visste ej, hvad hon skulle tänka om
detta. Hon hade aldrig märkt, att farbror
Gösta var någon »matmenniska», och dock
visade han formlig sorg öfver att ej få någon
soppa till middagen.
»Käre farbror, det är ju lätt för mig att
laga till en god soppa; jag har köttsky och
hvarjehanda goda saker i handkammaren.»
»När det är så lätt, hvarför har du då
ej en sådan rätt hvarje dag?» Der låg en
klang af harm i gubbens fråga.
Anna kunde ej undertrycka ett småleende;
det föreföll henne så löjligt, att den intelli-
gente kamrer Ölfver, som var så djupt
inne i alla dagens frågor och som egde en
sådan fond af äkta kunskap, skulle lägga
vigt vid en dylik köksangelägenhet, men
med en viss öfverlägsenhet i tonen svarade
hon:
»Hvarje dag, käre farbror! Det blefve
sannerligen ej så lätt, som nu är fallet.
Ingenting är svårare att hitta på än just
soppor. Herrar tycka sällan om mjölkrätter
eller fruktsoppor. —»
»Har Nils sagt dig, att han ej tycker oin
— om annat än öl?» afbröt kamrern
häftigt.
»Nej, käre farbror, jag bara förutsätter, att
han har samma smak som de fleste män,
och då han ej gjort någon anmärkning mot
våra middagar, så —»
»Ja, ja, snälla du, gå nu bara ut i köket
och gif din jungfru besked, så skola vi sedan
i lugn och ro talas vid.
»Herre gud, om jag bara vetat, att Nils
tycker om soppor, så nog skulle jag laga
sådana!» sade hon nästan ängslig öfver
kamrerns häftighet.
Då hon återkom till förmaket, gick den
gamle mannen fram och åter på mattan
med ett både oroligt och sorgset utseende.
»Hör, Anna, du är ju ej någon sådan der
pjollrande dam, som ej tål att höra ett ord
om lifvets allvar, derest ej detta draperas i
något slags estetisk mantel?»
»Jag hoppas, att jag ej är så der pjoskig,
farbror.»
»Oeh du tilltror dig också att med
förnuft och eftertanke kunna emottaga den
upplysningen, alt din man — är — ja,
blott är en syndig menniska?»
»Ja-a, men farbror, hvad betyder
egentligen allt detta?» Anna gjorde starkt våld
på sig för att dölja sin ångest.
»Så så, var ej rädd, min flicka!
Hederligare och hyggligare man, än Nils är, skall
Ärade läsarinnor, arbeten för spridningen af eder tidning!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
