Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 12. Fredagen den 23 mars 1888 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Manuskript, som ej antages till införande, återsändes, sà vida porto bl- i i-n i i k i Annonser mottagas endast mot kontant liqvid i förskott af 25 ore pr
4-fogas. Inga ofrankerade försändelser lösas. | L✓ LJ IN spalt, petitrad (= II stafvelser). Ingen annons införes under I krona.
En lifsuppgift.
Berättelse af Ernst Lundquist.
2.
||pf röken Henrika Berner rådde om det hus
eüii vid Götgatan, der hon bodde. Der hade
hon lefvat i enslig tillbakadragenhet, allt sedan
hennes föräldrar afledo för aderton år sedan,
Deras umgängesvänner oeh sina egna
ungdoms-bekanta hade hon redan då stött ifrån sig
genom sitt sträfva, osympatiska sätt, oeh sedan
äfven hennes tvillingbror Sten, vid hvilken hon
varit fäst med en fanatisk, fordrande kärlek,
dött några år efter föräldrarna, fans ingen qvar,
om hon haft någon större begåfning på
hufvudets vägnar, intellektuel eller artistisk, skulle
hon säkerligen ha blifvit en storhet på något
af andens områden, ty hon hade i rikt mått
snillets fanatism. Men som hon nu endast
hade ganska medelmåttiga förståndsgåfvor, antog
man, att hon längre fram i tiden skulle komma
att utveckla sig till ett original af lägre rang,
slå sig på någon vurm eller någon simplare
lidelse, t. ex. ordningsraseri eller girighet.
Så vida hon icke blefve gift, ty då kunde hon
naturligtvis omstöpas till en helt annan menniska.
Men hennes förlofning — ty hon blef
verkligen, då hon var öfver trettio år, förlofvad
med sin kusin Kurt — verkade ingen synbar
Ungefär samtidigt med denna händelse,
endast några månader förut, hade Henrikas
föräldrar ryckts bort af en smittosam sjukdom,
modern först och fadern sedan. Det var med
anledning deraf som hennes bröllop skulle ha
stått tidigare än som eljes varit ämnadt.
Och nu var hon ensam i verlden, ty brodern
Sten hade redan i flere år varit utomlands,
anstäld på ett handelskontor i London.
Hon måste väl ändå ha varit kär i sin
fästman, fast än hon aldrig velat eller kunnat visa
det, ty den uppslagna förlofningen grep henne
vida mera, än bägge föräldrarnas död hade gjort.
Egentligen visste man dock föga, huru hon tog
slaget, ty hon visade sig aldrig, hennes dörr
som kunde hindra henne från att dra sig till
baka i vresig ensamhet, oåtkomlig bakom den
mur af inåtvänd, sjelfgod religiositet, som hon
med hvarje dag bygde upp allt högre och högre
omkring sig.
Hon hade alltid haft ett kärft, nästan dystert
lynne och dertill under en skenbart lidelsefri
och kall yta en böjelse för öfverdrifver, en
hänsynslös energi i att drifva sina idéer ut i deras
yttersta spets, som alltid förefallit hennes
anhöriga och hennes närmare bekanta litet hemsk.
Alla, som kände henne i ungdomen, hade klart
för sig, att hon skulle komma att sluta illa
på ett eller annat sätt. Det var något så
måttlöst, så oproportionerligt, så abnormt i alla
yttringar af själslif man iakttog hos henne, och
förändring hos henne. Hon var stel och hård
i sitt sätt som förut, såväl mot fästmannen som
alla andra; det såg ut, som om det varit en
rent fysisk omöjlighet för henne att bryta
igenom det skrofliga skal af konstlad ovänlighet,
hvarunder hon satte en ära i att dölja den
värme, som säkerligen fans på djupet hos henne.
Man hade aldrig sett en så odräglig fästmö,
och man beundrade Kurt Berner, som kunde
stå ut med henne så länge som han gjorde.
Förlofningen varade emellertid endast ett år.
På första lysningsdagen fick Henrika sin ring
till baka, och en vecka derefter var Kurt
tro-lofvad med en annan, en ung fransyska, som
han lärt känna hos en af sina gifta affärsvänner,
der hon var guvernant.
-|_
var obevekligt stängd för alla hennes bekanta,
och hon gick sällan ut, förr än det blifvit
mörkt. Det sades, att hon blifvit
mennisko-skygg, att hon afskedat sina tjenare och
passade upp på sig sjelf.
Det var en kris hon genomkämpade, det
förstod man nog, oeh Ston visste väl besked
derom, ty till honom bar hon bref på posten
ett par gånger i veckan. Då några månader
förgått, upphäfde hon plötsligt sitt
isoleringssystem, oeh nu kunde man konstatera följden
af den utveckling hon genomgått inom stängda
dörrar: hon hade blifvit läserska.
Dock icke egentligen läserska. Hon hade
icke den minsta dragning åt det pietistiska
hållet, hon kunde icke hitta på nog starka ut-
85
PRINS OSCARS HUS I KARLSKRONA. — FRIDHEM PÅ GOTLAND. Teckning för Idun af E. Forsström.
FRIDHEM.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
