Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 13. Fredagen den 30 mars 1888 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
IDUNS 51 ODETIDNING
Mars 1888
Fig. 12. Morgonkofta.
Fig. 8. Baldrägt för en ung flicka. Hvit
lenon, samt några alnar sammetsbrokad i någon
mörk tonfärg, sidenband samt ett skärpspänne är
allt som erfordras till hela denna smakfulla drägt.
Den rikt rynkade öfverkjolen fastes vid den undre
kjolen med de välordnade rosetterna och bakdraperiet
uppfästes i ena sidan om man så önskar.
Det må dock tillåtas oss att inlägga en kraftig
protest mot det alltför djupt urringade klädningslifvet.
Något sådant kan ju icke ens såsom en modesak
försvaras. Emellertid hafva vi ännu åtskilligt att
afvakta, innan det blir möjligt att söka skapa en
reform på detta område, vi kunna blott påpeka det
oförsvarliga i en sådan anordning. Drägten skall
det oaktadt kunna tjena såsom en smakfull modell,
derför hafva vi ej förkastat den, utan vädja till våra
läsarinnors eget omdöme i detta fall.
Fig. 12,13. Till en af dessa prydliga morgonkoftor
lemna vi fullständiga mönster. N:r 12 försedd med
broderad besparingslinning ocli for öfrigt högst
elegant, har onekligen företrädet framför n:r 13. Den
är trots sina dyrbara broderier lättare att
sammansätta ocli såsom ett intresseväckande tidsfördrif bör
modellen till en sådan kamkofta för våra unga damer
blifva af synnerligt intresse. Det kan ju vara af
värde, att under de långa vinteraftnarne sjelf få
pröfva sin konstnärlighet i dessa numera högst
moderna handarbeten, såsom till ex. languetts- och
klumpsömsbroderier.
Underdrägler.
Fig. 9. Underlif af flanell eller korsettväf.
Detta sätt att söka åstadkomma en medelväg
mellan snörlif och ett vanligt åtsittande undetlif
är obestridligen synnerligt förtjenstfullt. Helt
naturligt böra kläderna i någon mon utjemna de små
brister, som lätt kunna förefinnas i figurens yttre.
Derför har snörlifvets plats varit så svår att
uttränga.
Men genom den här] framstälda modellen skola,
trots frånvaron af både planchett och fiskben (för
att ej tala om rotting), vi ändtligen kunna erhålla
ett både viilsittande höghalsadt och i intet afseende
skadligt lifstycke, hvilket, tack vare sin bröstisättning
fullkomligt lemnar rum för erforderlig andhemtning
— men icke för häftig temperaturvexling. Det kan
förfärdigas af såväl flanell, trikå, linne- eller
bomulls-korscttväf, samt med eller utan foder.
Mönsterbilagan lemnar en uppsättning goda mönster,
hemtade från drägtreformföreningen, hvars modeller
blifvit af våra läkare i hygieniskt afseende erkända
såväl som af äfven för reformer i öfrigt föga
intresserade qvinnor. Detta torde i sammanhang med
hvad som i moderevyn antydts vara en lämplig
rekommendation.
Af figurerna framgår tydligt den lätta samman-
sättningen, och för familjer hvilka önska beställa ett
dylikt underlif torde det vara af intresse att veta
det, förutom de hos drägtreformföreningen anmälda
sömmerskor, hvilka sysselsätta, sig härmed, äfven
fröken Sofia Ekman & komp., 10 Brahegatan,
Stockholm, mottager beställningar. Hennes priser variera
i någon mon med föreningens. Särskildt må
emellertid påpekas hennes framställande af reformerade
underkläder, till bevis för att man äfven så småningom
kan öfvergå till, om icke fullt gillande, dock i flere
afseenden förbättrade underdrägter. Alltså öfverlemnas
härigenom denna fråga till qvinnorna sjelfva och
nekas kan ju icke, att vi måste vara tacksamma för
äfven det minsta steg till framåtskridande, som visar
sig på hvilket område det nu än må vara.
Priset på dessa underlif är för flanell med foder
7: 50, af korsettyg utan foder (linne) 6: 50, (bomull)
5: 50. Endast sylön 1: 50.
Fig 10. Chemilett af linne. Denna chemilett
har en stor förtjenst, den hjelper till att bibehålla
den jemna kroppsvärmen. Sammansättningen är i
sin helhet ganska enkel, och om den helskurna
linne-drägten förefaller mången mindre tilltalande, eger den
dock obestridliga fördelar. Den motarbetar bruket af
de vanliga så föga lämpliga benkläderna, hvilka ju
i de allra flesta fall innebära en fara, genom sin
fullkomligt klandervärda fason. Priset på en
sommar-chemilett är 5:50, en dylik af ylle 13:00; sylönen
belöper sig till 1: 75.
Fig. 11. Benkläder af ylle, med
besparingslinning. Dessa benkläder påminna i snitt och fason
om de trikåväfda och utmärka sig for sin åtsittande
snitt. De kunna åstadkommas af vanlig flanell eller
mjukt ylle, böra förses med tvänne knappar i hvarje
sida, behöfva icke fästas på lifstycket, men äro
beak-tansvärda genom undvikandet af den skadliga raka
linningen. De sluta tätt åt nedanför knäet och
godt-göia derigenom den brist som uppstår genom den
oftast otillräckligt långa strumpan. De förtjena
synnerligt intresse, nu under den kalla årstiden.
Fig. 13. Morgonkofta.
Från Iduns läsekrets.
i
Febr. 1SS8.
Guido!
Om jag vore »tante Annas — Men jag svarar
ändå, ty vi äro meningsfränder.
Först vill jag då säga., att hvad jag än kan komma
att yttra, är det framkalladt endast af önskan att
bidraga till frigörelse af »gnistan» inom
qvinnosläg-tet, hvilken ännu i allmänhet iir förqväfd af
sekelgammal falaska — att väcka eftertanke, cler sä
behöfves.
Ni frågar: »hvar håller den svenska qvinnan hus?»
Ah, vi veta det väl, mycket väl; hon inänger, envis
som en kardborre, fast vid den gamla slentrianen,
en stråkväg, anlagd och grundad på ytan af tingen,
af lifvet. Der ha vi henne, trots läroverk och s. k.
»emancipation»!
Ville hon bryta in på en sjelfständig stråt, ville
hon använda den intelligens, naturen gifvit henne,
men som ligger i trade, öfvervuxen af fördomar,
flärd och småsinne, då skulle qvinnan, verlden
lifvet varda räddade for tid och evighet — tycka
blifva fotad på jorden.
Ni frågar vidare: »hvad gör hon?» Jo, hon
verkar, anstränger sig för det, som synes — för skenet.
»Hur det ser ut» är ett begrepp, som hon grundligt
studerar; derur hemtar hon sina lagbud, och dessa
måste följas, hur mycket och hvad det än kostar.
Derför faller det henne aldrig in att försöka sig i
en nyttig uppfinning för hemmets höjande och inre
behof. Hvad betyder det, att »tjenstflickan»
anstränger sina yttersta krafter vid »vattenbäringen»,
eller om hemmets utgifter ökas med att lega en
annan person dertill; det är ju så vanligt och
husmodern egnar ej en tanke deråt.
Deremot bryr hon sin hjerna och sätter sin man
i bryderi för att hvarje halfår fa briljera i en ny,
dyrbar hatt. Hatten är ju en hufvudsak, den synes
på gatan; den är nödvändig och många konster
anlitas för att få den riktigt fin och modern. Det
blefve för långt att upprepa hela listan af dylika
exempel.
Men hur skall det också kunna vara annorlunda ?
Redan från hennes första år vänjes hennes öga vid
flärd, hennes tankar och känslor riktas på ätt
öfver-skatta dessa ting, som hon bär ytterst. Att följa
modejournalens snitt, äfven då det är
helsoförstö-rande, onaturligt, narraktigt och fult, blir en inbiten
vana. Något eget omdöme eller pröfning sättes
aldrig i fråga; modisterna få skapa till henne med
utväxter och insnörning hur besatt som helst. Hon
visar sig hellre i en löjlig kostym än i en omodern.
Det är modet, som är oraklet; men icke endast i
klädedrägt, ntan i allt — i lefnadssätt, i sättet att
uppfostra barnen.
»Det brukas så» och »man måste ju vara lik
andra menniskor» är deras undskyllan. Det faller
högst få qvinnor in att fråga, hvarför detta är så
nödvändigt, eller pröfva, om ett antaget bruk är
godt eller ondt. Derför, så länge mödrarna icke
gripa sig an med att tänka och handla oberoende af
föråldrade vanor, blir qvinnan, trots skolor och s. k.
»emancipation», sig lik, står och stampar på samma
punkt, styr ut sina »små» för att exponeras för
allmänheten, inviger dem till sitt eget ytliga lif.
Skall man kunna sprida en ljusstråle in i detta
ensidiga förhållande — en ljusstråle som lyser
qvinnan till sann frihett
Nu är hon en slaf under sin inbillade mission,
att resignera under bruk- och missbruk, utan att ens
der ega kraft till att bryta nya, bättre banor.
Elsa.
Svenska Kjolfjedrar
af Sandvikens utmärkta Bessemerstål, omsorgsfullt härdade, äro nu
i handeln tillgängliga och öfverträffa i hållbarhet och elasticitet
det utländska fabrikatet.
Hvarje fjeder måste vara försedd med vidstående skydds-
märke ^jgg) SVENSK FJEDER w <«■ 1W8*2>
Stockholm, Gernandts Boktryckeri-Aktiebolag, 1888.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
