Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 14. Fredagen den 6 april 1888 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 14.
Fredagen den 6 april 1888.
lista årg.
B yra:
8 Sturega.ta.2i 8
(ingång från Humlegärdsg. 19)
Annon spr is:
» öre pr petitrad (= 11 stafvelser):
Tidningen kostar
endast 1 krona för qvartalet.
postarvodet inberäknadt.
Ingen lösnummerförsäljning!
Redaktör och utgifvare:
FRITHIOF HELLBERG.
Träffas å byrån kl. 9—10 och 4—5.
Allm. Telef. 61 47.
Utgrifningrstid:
hvarje helgfri fredag.
Sista numret i hvarje månad
innehåller en
fullständig mode- o. möns4ertidning.
Prenumeration sker:
T landsorten: i postanstalterna.^
I Stockholm: hos redaktionen, å
Stadspostens hufvudkontor, i de större
boklådorna samt å tidningskontoren.
öy£d är makt.
Emersson.
NytUlträdande abonnenter
kunna mot insändande aj’ SO ore i frimärken erhålla
de till första q rartalet horande numren 11, Vi o. IS,
i hvilka hör jan af Ernst Lundquists intressanta
följetong" -En lifsuppgift finnes införd.
Första qvartalet
af Idun kan ej vidare expedieras. all den stund de
flesta numren (undant. n:r 11. 1’Z o. /.», som erhållas
mot 30 ore) äro utgångna.
Tjugu (20) kronor
som hedersbelöning-
erhåller den af Iduns läsarinnor, som före den 20
dennes samlat det största antalet abonnenter å
Idun till arets slut, af dem uppburit årh inom nämda
tidrymd direkt till Hed. af Idun insändt afgiften,
hvilken från den 1 april till arets slut uUjörkronor
för hvarje abonnent.
OBS.’. De samlade abonnenterna, hvilkas antal
måste belöpa si*/ till minst fem (.5), böra rara bosatta
inom samma trakt, på det de abonnerade exemplaren
måtte kunna sändas i ett gemensamt, paket, till
abonnentsam l. att af henne utdelas eller hos henne
af-hemtas.
OBS.! Täflingen under nyssnämda vilkor gäller
endast, för landsbygden; men kan äfven gälla för
städer och köjringar, så rida det samlade
abonnent-antalet uppgår till minst femton (1 o).
OBS.! Täflingen gäller endast, för privatpersoner.
Bokhandlare, ef/are af tidnvngskonUrr, posttjenstemän
oeh likstälda äro uteslutna från den samma.
OBS.! En hvar, som samlat och hos Med. erlagt
afgiften för minst X abonnenter, erhåller dessutom
det sjette exemplaret gratis; för lO abonnenter
erhållas ü gratisexemplar o« s. v.
Stockholm den 6* april 1888.
Redaktionen-
Likställighet.
Se, deri er jeg af sneglearten,
at huset bærer jeg med på farten.
B. Björnson.
Bi||ll en tidskrift i Riga har under
|g|! förra året som prisuppgift blifvit
iS® framstäld frågan, om det är
fördelaktigt för den husliga lyckan, att makan
och modern bidrager till förvärfvandet af
medel för betäckandet af familjens
lefnads-omkostnader.
Frågan tål att tänka på, fast än hvarje
försök att uppställa bestämda regler för
makars samlif är ett fruktlöst arbete; ty
hvad som lämpar sig för det ena parets
förhållande passar ej för det andras, och
hvad som är lycka för en individ, kan
kännas som ett tvång eller en
förödmjukelse för en annan. Men vilkoren för all
huslig lycka äro dock alleslädes de samma.
En ömsesidig redlig vilja och en ärlig
sträfvan att i kärlek och fördragsamhet dela allt
med hvar andra och att fastställa för sig
samma mål: familjens sanna bästa och
dermed äfven det allmännas väl, ty der ligger
en djup sanning i Björnsons ord:
Hvem ej kan bygge sit egei hus,
livad stort han bygger går og i grus.
Med sejr fra Moskva till Kartagena,
han dör dog ensom på Sankt Helena.»
Hvarken man eller qvinna förvärfvar sig
någon rättighet, utan att dermed följer ett
nytt kraf på ansvar. Med hustruns vunna
rättighet att sjelf råda öfver sin
arbetsför-tjenst följer ovilkorligen pligten alt arbeta
så, att hennes verksamhet blir, i ordets
djupaste mening, till välsignelse för hela
familjen, och på hustrun hvilar nu
företrädesvis ansvaret, om hennes kontanta
ar-betsförtjenst skall bidraga till att söndra
eller starkare befästa familjebanden.
Vi kunna ju nämligen ej med elt lag
lösgöra oss från åsigter, som från urminnes
tider ansetts utgöra familjens enda rätta
grundval, och om vi qvinnor nu än börja
inse, alt en bättre grund kan läggas till
huslig lycka än det gamla enväldet, så få
vi dock ej förbise det faktum, att denna
ställning af envåldsherre öfver familjen satt
så djupa märken i mannens karaktär,
tankegång och handlingssätt, att det vill lång tid
och stor qvinlig omtanke till att icke blott
försona honom med likställighetstanken,
utan äfven visa honom, att med en
förnuftigare delning af makten följer äfven en
menskligare fördelning af arbetsbördan och
ansvaret.
Med familjefaderns envälde följde ju också
skyldigheten att ensam försörja familjen.
Både envåldsmakten och den dermed
följande pligten äro så starkt sammangrodda
med mannens begrepp om heder, att han
tror sig lida skada till denna senare, i fall
han skulle afstå från den förstnämda samt
dermed äfven åt hustrun öfverlemna en del
af skyldigheten att förvärfva utkomsten.
Detta gäller naturligtvis blott i fråga om
hederlige, ordentlige män; de andra lemnas
här å sido.
Det är klart nog, att båda makarne lidit
under detta envälde, men ända in i våra
dagar torde de båda hafva ansett delta som
en orubblig lag för det äktenskapliga lifvet.
I allmänhet är det ännu så, att i de
familjer, der hustrun nödgas öfvertaga
för-sörjarepligten, söker hon, så mycket ske
kan, dölja detta förhållande, äfven då
mannen genom lätja eller laster tvingat henne
att skaffa uppehället åt familjen. Mon har
i sådana fall alltid ett förråd af ursäkter
och skäl att framföra till hans försvar, ej
så sällan mindre af ömhet för maken, än
af en viss feghet. Hon fruktar att se
honom som lian är; hon vill inbilla sig sjelf,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
