Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 14. Fredagen den 6 april 1888 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad som kan uppnäs genom en simtur. En ung
irländsk flicka företog förra hösten en simtur under
ganska egna omständigheter. Hon försökte förmå
en fiskare på det ställe, der hon bor, att bli
»goodtemplare». Denne lofvade att göra, hvad hon
begärde, förutsatt att hon ville åtaga sig att simma
öfver viken mellan Blackrock och Port Ballantue,
ett afstånd af ungefär en fjerdingsväg. Den unga
flickan gick in på hans förslag och fullbordade
simturen på 33 minuter. Följden blef, att fiskaren anlade
blå bandet och underskref måttlighetslöftet.
Efterfrågan efter qvinnoarbete. Från Los Angelos,
Sydkalifornien, skrifves till ;-The Womans Journal»,
att der råder stark efterfråga]) efter qvinlig hjelp,
i synnerhet för hushållsgöromål. Folk här inrätta
sig vanligen så beqvämt som möjligt, låta tvätta
och stryka ute o. s. v., men det är ofta nästan
omöjligt att få någon att laga mat och göra rent.
Till detta senare måste man ofta nöja sig med
kineser, om man kan få fatt på en sådan, men en
(jvinoa vore ju långt mera att föredraga. Närmare
upplysningar lemnas af mrs Wheeler, föreståndarinna
för det qvinliga arbetsanvisningskontoret i
qvinno-hemmet (Womans Exchange, AVbman’s Home), Los
Angelos.
Från Iduns läsekrets.
Till Iduns läsarinnor!
Finnes det någon bland Iduns ärade läsarinnor,
som benägnast behagade besvara nedanstående fråga,
skulle ni hafva gjort en i sanning god gerning, och
många af edra manliga vänner och beundrare, skulle
stanna i stor och tacksam förbindelse. — Ämnet är:
’Huru skall en fästman blifva botad från svartsjuka?»
Insändaren häraf är trolofvad med en god och,
hvad jag fast tror på, äfven ädel och rättänkande
flicka, men en obehaglig känsla af, hvad jag förmo-
IDUN
dar svartsjuka inlager mig alltid, så snart jag
märker en annan af vårt o-täcka kön i hennes sällskap.
Jag har aldrig haft anledning att misstänka någon
otrohet, men som nämdt är, svartsjukan kan jag
icke böta.
Derför vädjar jag till eder, att ni som till en
broder besvarar frågan, dä jag på förhand vågar
hoppas, att jag icke förgäfves vädjar till ert goda hjerta.
Ödmjukast
Thomas.
Till Elsa.
Vid genomläsandet af eder artikel i Iduns sista
nummer framställer sig ovilkorligen den frågan:
»Hvar håller Elsa hus? 1 hvilken småstad, i
hvilken undangömd vrå af verlden, har hon lyckats
hålla sig afstängd från det moderna kulturlifvet med
dess mångfaldiga sträfvanden?» Som vi förmoda,
att hon sjelf måste vara en oberoende, af »gnistan»
upptänd qvinna, vilja vi gifva henne det
vänskapliga rådet att göra en liten resa till Stockholm för
att der få se »hvar den svenska qvinnan håller hus».
Hon hänger verkligen icke, »envis som en kardborre,
fast vid den gamla slentrianen», nej, hon har redan
brutit och håller fortfarande på att bryta sig nya
banor, som förr varit stängda för henne. I
Stockholm kan Elsa göra en rond i banker, på kontor,
på telegraf-, telefon- och poststationer, i seminarier,
gymnasier, högskolor, akademier och
föreläsningssalar och, medan hon är i farten, tillika göra ett
besök på »Handarbetets Vänner» och i någon
sy-eller hushållsskola. Öfverallt skall hon träffa
arbets-älskande qvinnor, som lyckats tillvinna sig sina
förmäns och sina manliga kamraters aktning och
erkännande. Skulle då Elsa vara så mycket svårare
att tillfredsställa? När sedan Elsa blifvit, som vi
hoppas, öfvertygad om att den nutida qvinnans
arbete icke är »för skenet», råda vi henne att vända
sig till hemmen, der hon snart skall finna, att de
modedockor hon med så mycken förkärlek skildrar
väl finnas, men dock numera lyckligtvis höra till
undantagen. I stället hoppas vi, att hon skall
påträffa mången dugtig husmor, som, fust än hon sjelf
kanske icke är så bevandrad i fysiken, att hon gör
uppfinningar, likväl är nog intelligent att begagna
sig af andras. Sålunda låter hon icke, som Elsa
tyckes tro, sin tjenstflicka anstränga »sina yttersta
krafter vid vattenbäringen», utan dennas åtgörande
inskränker sig, i de allra flesta fall, till att vrida
om kranen i vattenledningen.
Hvad nu qvinnans mycket omskrifna kärlek till
modejournalen beträffar, så måste man väl medge,
att der vid lag många öfverdrifter förefinnas; men kan
det väl vara Elsas mening, att vi alla alltid skola
vara lika klädda? För vår del anse vi, att en drägt
först då blir löjlig, när den allt för mycket sticker af
mot det rådande bruket. Nog måtte väl äfveu de
män vara bra fa, som blifva ruinerade på sin hustrus
toaletter. Icke hafva vi heller hört, att det finnes
något mode på barnuppfostran, utan vi äro
öfverly-gade om, att hvaije mor uppfostrar små barn, efter
som hennes samvete bjuder henne.
Till sist vilja vi göra Elsa uppmärksam på, att
under de tusentals år, som menniskoslägte! existerat,
bar qvinnan, som ju alltid intagit en underordnad
ställning, under de sista tjugu åren tagit ett större
steg framåt på utvecklingens bana, än hon gjort på
hundra, år förut. Då tycka vi verkligen, att Elsas
uppträdande nu är alldeles obefogadt, och att det är
högst olämpligt och orättvist af henne att tala om,
att qvinnans intelligens åligger i träde», på ett
besynnerligt sätt, olikt vanliga trädesåkrar,
»öfvervuxen af fördomar, flärd och småsinne».
Frigjorda qvinnor.
Resultatet af
Iduns andra pristäfling.
Af d.c inkomna 49 läflingsskrifterna
tillhörde ej mindre än 10 den första
afdelningen, den skönliterära, under det
den andra, den husliga afdelningen,
endast räknade 9.
I samråd med de utsedda granskarne
har Bedaktionen tillerkänt första
priset åt skissen »Var» af signaturen
—e***f, hvilken, vid namnsedelns
öppnande befunnits tillhöra
stationsinspek-torcn JE. Fältquist, Nykroppa, samt
andra priset för en samling husliga rön,
som insändts af signaturen Emelill,
tillhörig fru M. L. Lundell, Upsala.
Hedersamt omnämnande har
derjemte tillerkänts signaturen Emi för
skissen, »Befordrad» och Hama för
»Ett, reseäfventyr i Norge» samt Elisif
och E—a för deras insända samlingar
af husliga rön och rad.
De prisbelönta uppsatserna och
möjligen någon af de öfriga komma att
efter hand införas. Början göres i dagens
nummer.
De utfösta prisen jemte
belöningsdiplomen sändas någon af de närmaste
dagarne. Signaturen Hama torde
uppgifva namn och adress. Bedaktionen.
Ny pristäfling-
komma- inom kort att anordnas. De af
Iduns läsarinnor, som intressera sig för
saken, torde godhetsfullt insända förslag
till täflingsämnen. Bedaktionen.
Bostaden.
Möblering. Såsom hufvudregel för
möblering gäller att sätta de tyngsta
möblerna i rummets bakgrund. Blott
två föremål göra härifrån ett undantag:
skrifbordet, som måste stå nära fönstret,
och pianot eller flygeln. Hvad de senare
beträffar måste nämligen hänsyn tagas
till nödvändigheten af dager. Hit
höra äfven de lättare, angenäma
föremålen ; blomsterbordet så väl som den
enstaka växten, den praktfullapalmen,
den smidiga dracenan m. fl., de höga
murgrönsspaliererna, det prydliga lilla
sybordet samt vår goda vän och
uppriktige rådgifvare, — spegeln. Har
rummet åtminstone två fönster på
samma vägg, placerar man spegeln
emellan dessa; i annat fall tar den sig bäst
ut snedt öfver i det höra, som bildas
af denna och eu af sidoväggarna. Det
är alldeles onödigt att ställa bordet
framför soffan. Ett större rum vinner
i behag genom tillvaron af ett rundt
eller fyrkantigt bord midt på golfvet
med en taklampa hängande deröfver.
Taflor, i synnerhet med glas, och
spruckna oljemålningar böra aflägsnas
ifrån väggen midt emot fönstret,
emedan de der, i fall rummet ieke är
mycket djupt, endast erbjuda en falskt
skimrande yta. Just emedan det är
svårt att pryda denna vägg, täckes
den bäst medels höga möbler. Hit
räkna vi äfven bildhuggeriarbeten.
För den, som eger stora taflor, erbjuda
till och med stora och höga rum ingen
svårighet. Mindre lätt är det deremot
att med små taflor pryda stora
väggytor. Här vid lag begagnar man sig
af gruppering. På inga, vilkor få små
taflor uppsättas här och der, med
bestämda afstånd. Anhörigas och
vänners porträtt pryda bäst väggen öfver
skrifbordet, murgrönan, som slingrar
sig omkring och mellan dessa, förhöjer
det angenäma intrycket. Taflor af
religiöst innehåll böra ieke blandas med
dem af verldslig karaktär, ej heller
helgonbilder förekomma bland
familjeporträtt.
Gusten L.
Möblerna.
Att färga urblekta möbeltyger utan
att sprätia utaf dem. Anilin erhåller
man i alla färger hos färghandlare.
Ar tyget på de stoppade möblerna rödt,
begär man röd anilin. För 50 öre
kan man färga möbeltyger till två
ordinärt stora rum. Man får små,
till utseendet gröna kakor, uppmjukar
så många af dessa, som man anser sig
behöfva, i något sprit, ungefär en half
kopp. Anilinen, sålunda upplöst, hälles
i ett stort kokkärl af lera och öfvergju-
tes med kokande vatten. Rådligt är
att lemna qvar i koppen något af den
upplösta anilinen för att dermed kunna
upphjelpa schatteringen. Nu får
massan i vattnet koka upp och färgstyrkan
pröfvas på en lapp. Ar schatteringen
för mörk, påhälles kokande vatten, är
den deremot för ljus, tillsätter man
något af den öfverblifna anilinen. Vid
färgningen måste färgen alltid vara
kokhet, och bör man derför hälla upp
endast en liten del deraf i det kärl,
som man för ändamålet använder, för
att snart hälla på nytt. Först och
främst skola möblerna piskas och
borstas riktigt rena; bäst om detta kan
ske i fria luften. Färgen slås kokande
upp i ett mindre kärl; man doppar
häri en storpipig svamp, drar på sig
gamla, men icke trasiga handskar —
färgen nötes icke af på (i k 8 dagar —
kramar helt lätt ur svampen på
kanten af kärlet, för att undvika fläckar,
oeh bestryker tyget rand för rand;
man öfverfar det till slut helt hastigt med
svampen, så att allt blir lika vått. Man
låter nu möbeln torka i luften på
skuggigt ställe. När möbeln är
alldeles torr, gnider man den med rena
lappar, hvarigenom den hindras att
färga ifrån sig; härför är också
gnidningen oundgängligen nödvändig. Hela
detta arbete kan göras på en
förmiddag.
Gardiner af samma tyg och färg
eller hvad tygstycke som helst kan
doppas i anilinen från början måste
då naturligtvis beräknas mera färg.
Man låter gardinerna blifva riktigt
genomtorkade, lyfter upp dem medels
käppen och lägger dem i en balja med
kallt vatten, hvari de väl sköljas, breder
ut och hänger upp dem på ett streck,
tills de äro torra, hvarpå de manglas.
Tofsar, snören och fransar bestrykas
med en pensel. Allt blir som nytt.
Karla.
Köket.
Kött-soja. Köttlake upphälles att
stå och klarna öfver en dag; af hälles
sedan försigtigt, så att ingen bottensats
medföljer. Det klara sättes på elden
att koka, hvarvid man väl skummar
bort allt grums som flyter upp under
kokningen. Hälles upp och får stå eu
dag. 2 skålp. brunt socker tages till
hvarje kanna lake. Sockret brynes väl,
hvarefter laken påspädes litet om
sen-der under omröring. Kryddor såsom
bela nejlikor, hvitpeppar och ett par
bitar ingefära inknytas i en liten tunn
påse och läggas uti laken vid
uppkokandet. Mimmi.
Tidig potatis. 1 medlet af mais
månad tager man stycken af tidig potatis,
lägger dem hvarftals i en med fuktig
sand fyld korg, som sättes i köket eller
i något varmt rum. Potatisen börjar
snart gro och i ändan på de 5
centimeter långa groddarne bilda sig hvita
rötter. Då lägger man ett lager af löf
vid någon mot söder liggande vägg
och derofvanpå 30 centimeter högt med
jord. I början af april tager man
potatisen försigtigt upp ur sanden och
sätter den på det dertill bestämda
landet, så att jorden ligger 3—4
centimeter öfver den. Inträder frost, bör
potatissängen om nätterna vara betäckt
med en halmmatta eller till och med
med bräder. Skulle inga bräder finnas
att tillgå, lägger man en handfull
sågspån öfver den framkommande plantan.
Matlagning-.
Mosspudding. Visserligen har
•<Selmas i n;r 12 af Idun lemnat en
beskrifning till mosspudding, men jag har
begagnat en annan sammansättning,
som fått litet beröm och derför torde
det tillåtas mig beskrifva den.
Sötmandel, ’/« skålp., jemte några
bittra mandlar stötas med socker så fint
fördeladt man kan få det. Massan
lägges i en panna tillsammans med
qvarter god mjölk och tre bela ägg,
hvilka förut uppvispats. Alltsammans
vispas öfver elden, tills det blir tjockt,
hvarefter tillsättes och iröres 12 blad
gelatin, som upplösts i vatten samt
sist tre qvarter god grädde, som förut
uppvispats till hårdt skum. Massan
hälles med sked i 2 formar, som förut
medels en fjäder invändigt bestrukits
med god olja. Under ihällningen i
formarne ilägges här och der ett kokt
katrinplommon. Formarne lemnas att
fullständig kallna 1 a, 2 timmar, hvar-
98
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
