Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 15. Fredagen den 13 april 1888 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tanten hade hållit sina stickande kalla ögon
oafvündt fasta på henne, men nu ryckte hon
hastigt till och vände sig bort. Hvad kom
åt henne?
Den sorlande, myllrande menniskomassan
omkring henne hade försvunnit som bakom en
dimma, och hon tyckte sig sitta i ett skumt
rum med medikamentsmättad luft, vid en
dödsbädd — hans dödsbädd — och hörde hans
klanglösa röst hviska ord, hvilka skuro i
hennes hjerta som knifvar — ord af oändlig,
förlåtande kärlek — om huru han älskade Aimée
som en hund — älskat henne bel och hållen
— älskat aili hos henn§, till och med hennes
obetydligaste små egenheter: hennes svaga
utländska brytning, hennes skorrande r, hennes
sätt att dra upp det venstra ögonbrynet, då
hon blef förlägeu — —-
Och nu riktade Henrika äter sin blick,
mörk och fiendtlig, pä den unga flickan, som
ännu stod der och letade efter ett blidkande
ord och drog upp det venstra ögonbrynet, så
att den hvita pannan lade sig i veck der ofvanför.
Nu kom Erik och tillkännagaf, att droskan
var framkörd och bagaget utflyttade pä den.
»Tack for besväret du haft!» sade fastern
och räckte honom sin haml.
»Kärt besvär. Ja, lycka till nu, Ingrid, att
trifvas — — i Stockholm,» tillade han
för-sigiigtvis. »Vi trallas väl, dä jag reser igenom.
Tack för båtfärden oeh tack lör — — ja,
tack för de här dagarne!»
De gingo genom vestibulen. lian glömde
att bjuda fastern armen. Han gick bakom
dem och bar Ingrids plädrem. Men så kom
han i håg något, som han nödvändigt måste
säga, innan dc skildes.
»Ingrid,» sade han halfhögt.
Ilon vände sig om.
>Du får inte bli läserska, lofva mig det,»
hviskade han.
idun
.Faster hade ingenliug hört, men lion vände
sig om i det samma och såg, att han
hviskade vid Ingrid.
Då han hjelpt dem i vagnen och tog det
sista afskedet af dem, var fasterns helsning
uästan ovänlig.
Tidigt följande uiorgon reste han norr ut.
(Forts.)
Från Iduns läsekrets.
Till Elsa,
i anledning af hennes upp-ats i bihanget till n:r
13 af Idun.’
Att i qvinnotiduingen Idun författarinnor icke
strö rosor för sitt köns fötter är en sanning, som
jag förmodar Ni liksom jag kommit under fund ined,
och oftast, ja företrädesvis faller en hård dorn öfver
hemmets qvinnor. I de anklagades led liar äfven
ni stält eder. Ni har enligt edra egna ord gjort det
för att söka väcka en slumrande gnista till lif, en
gnista, som skulle ur den träldom under bruk och
missbruk, i hvilken ni förmenar den svenska qvinnan
vara bunden, lysa henne till sann frihet.
Nåväl, en sådan önskan kan ju icke vara annat
än god och rätt, men den väg ni tagit synes mig
illa passa till ett sa stort och högt mål. Tror ni
verkligen, att den svenska qvinnan är så usel, så
dålig, si bunden i flärd, så . kardborrslikt»
fasthän-gande vid tingens yta, som ni framställer henne?
Känner ni så litet till edra egna landsmaniunor,
de svenska hemmens qvinnor, då må det tillåtas mig
med några ord föra deras talan.
Tänk er ett hushåll temligen stort med åtskilliga
barn, lefvande af en ganska begränsad årsiukomst.
Jag misstänker, husmodern icke tänker så mycket
på, hur staten skall foras, eller såsom ni säger,
arbetar för skenets skull, då hon tidigt börjar sin dag
med att t. ex. få barnen klädda, mätta och i väg
till skolan. Jag tror icke, att hon af skönhetsintresse
så grundligt studerat »hur det tar sig ut», när hon tar
ihop med de små slitvargarnes kläder, och monne det
icke är förlåtligt, om lion icke gör »en nyttig
uppfinning lör hemmets höjande-, utan i stället vänder
och vänder igen på lilla Johns eller Svens små plagg
och rådbråkar sin hjerna för att fundera ut, om
det icke skulle vara möjligt att få dem brukbara
och slippa bedja pappa göra något hål i kassan för
den skull. Hon känner hemmets inkomster ocli
sätter icke sin man i bryderi för en ny hatt hvart
halfår, men fä känna deremot alla de steg, som trötta
husmödrar taga för att slippa lega. hjelp eller för att
låta tjenstflickan t. ex. få en stund ledigt på
söndagen, och jag tror icke, ni i våra dagar kan framvisa
många till det yttersta ansträngda tjenare. Menar
ni, att den bild jag gifvit är oriktig eller enastående
så, om ni icke ur egna barndoms eller
ungdomsminnen igenkänner drag deraf, är det visst och sant
att i tusen och åter tusen hem husmodern kan vittna
att min teckning är sann. -— Väl vet jag, att flärd
och ytlighet finnas, och finnas i riklig mängd, och
frodas och omhuldas mångenstädes med stor kärlek,
att månget barns öga tidigt vänjes dervid, och att
unga sinnen fostras till modets slafvar. Det brukas
så, deri har ni rätt, det brukas så ofta, allt för ofta,
men ni har icke rätt att kasta en dylik anklagelse
mot alla svenska hem, mot hvarje maka och moder
jj, icke ens mot flertalet. Ni började er uppsats
med önskan alt väcka eftertanke, der så behöfdes,
det är en god sak, men det är illa att på den
frågan: »Hvar håller den svenska qvinnan hus?»
»hvad gör hon?» endast kunna gifva ett sådant som
edert, om bristande kunskap vittnande svar.
Tlic Tmlh.
Ett hjertligt lack lill A—d för ilen sanna och
tilltalande uppsatsen . Ett missförhållande»! Del
nämda kan icke ofta nog framhållas.
—I —n.
Till Iduns ärade läsarinnor!
En ung matmor, som i sin uppväxt aldrig fält
deltaga i några rengöringsgöromal inom hemmet
(beroende derpå, alt hon ej egt något föräldrahem),
beder eder att godhetsfullt hjelpa henne till rätta
med några råd. Innerligt tacksam för hvarje äfven
det obetydligaste råd, skulle hon. likväl föret och
främst önska en utförlig beskrifning öfver jernspisens
skötsel samt bästa sättet alt hålla fotogénkök och
brännare på lampor rena. Vidare skulle hon skatta sig
öfverlycklig, om ni ville lara henne att väl pulsa
silfver, bleck, koppar, messing etc.
Hon är öfvertygad om, att ni ej skall vägra alt
härigenom undanrödja en stötesten i hennes
äktenskapliga lycka. Ung fru.
Våra barn.*
Låt småbarn endast få begagna tunna
hvita mössor och lägg bort äfven dessa,
när barnet är några månader gammalt.
Lägg äfven bort lindorna vid denna
ålder och använd i stället
säkerhetsnålar (sådana finnas nu att få af
utmärkt beskaffenhet) att fästa och ordna
blöjor och mantlar med på bästa sätt.
I användandet af säkerhetsnålar på
småbarn kunna vi taga de praktiska
engelsmännen till föredöme.
Låt barnet redan från början få små
yllesockor på sig. Varma fötter skola
rädda det från mycket magondt.
Klipp håret på barnen, så snart det
l[iter sig göra, dock ej närmare än en
lum från hufvudet. Håret blir då tjockt
och tätt.
Tvätta det öfver hela kroppen hvarje
morgon i kylslaget vatten, och låt det
fä bada ett par gånger i veckan i 30
—36 graders bad.
Låt barnet, när det börjar gä, fa
skor, som äro gjorda efter 1’oten, så
att sulan är väl så bred som foten,
när barnet stöder på den. Med
ihärdighet brukar det lyckas förmå
sko-makarne att göra dylika skor, om det
också icke gerna lyckas att öfvertyga
de®, att den form Gud gifvit foten är
bättre än deras fasoner. De första
stegen blifva betydligt lättare i sådana
skor, och barnet räddas från otaliga
stötar och blånader.
De första små byxorna stickas mest
praktiskt af groft bomullsgarn. De
blifva då elastiska, krympa icke som
sådana af ylle göra och äro mycket
lätta att tvätta.
Emelill.
Tillhör den samling husliga rön, som vid
Iduns andra pristäfling blifvit tillerkänd andra
priset. Red.
Klädedrägten.
Terpentin.® Om fars gamla röck skall
borstas upp och man ej med borsten
lyckas aflägsna alla fläckar, tar man
vanligen sin tillflykt till benzin,
åtminstone för att gnida bort sädana fläckar,
som man mii-stänker vara förorsakade
af något fett. Ett medel, som deremot
ij torde vara kändt af många
husmödrar, är terpentin. Kragen och
uppslagen äro ofta illa åtgångna af hals
oeh hår, men kunna åtminstone för
någon lid, betydligt uppbjelpas, om
man ett par gånger stryker öfver det
skadade stället med en yllelapp, fuktad
i terpentin. Lappen behöfver vanligen
fuktas upprepade gånger. Äfven
luggslitna ställen på ärmarne, utefter
sömmarne på ryggen o. d. få ett förnyadt
utseende, och färgen blir åter frisk af
terpentin. Att rocken sedan gerna bör
hänga ett par limmar, så att lukten
hinner dunsta bort, före begagnandet,
säger sig sjelft. Äfven de svåraste
oljefàrgsüäckar försvinna för flitigt
gnidande med terpentin. Fläckar efter
sockerhaltiga ämnen, mjölk, punsch o.
d., urtagas bäst med kokhclt vatten,
något som väl här knapt torde behöfva
påpekas.
Emelill.
Sömmerskors drägt. I »Womans
Journal» meddelar ett fruntimmer ur
egen erfarenhet, alt den trötthet, som
kännes, när man länge sytt på
symaskin, säkerligen till en stor del
kommer af den vanliga qvinnodrägten. Jag
för min del, skrifver hon, bär aldrig
någon korsett och mina kläder äro så
vida, att jag kan andas djupt utan
svårighet. Jag begagnar inga
underkjortlar, nedre delen af min kjol är
fodrad, och när man dertill har vida,
turkiska benkläder, behöfvas inga kjolar.
De olika beklädnadsstytkena bäras på
sådant sätt, att vigten fördelas öfver
bela kroppen. Till och med denna
lätta drägt förorsakar emellertid
trötthet i ryggen och benen, när jag syr
länge på maskinen. Men om jag
af-lägger nedre delen och i stället för de
vanliga stölletterna tar på mig ett par
lätta totllor, kan jag arbeta mycket
Iiingre; den erfarenheten gör jag
beständigt. Till qvinnor, som arbeta
utanför hemmet, kan det ju ega sina
svårigheter att företaga en sådan
förändring i sin drägt, men det låter sig
beqvämt göra, när man syr på maskin
innanför egna fyra väggar, ocli jag
råder en hvar att försöka det.
Bostaden.
Huru fä ett hem att se trefligt ut?*
Utom de vanliga vilkoren härför:
renlighet, ordning, beqvämlighet m. 11.
finnes en del andra, ej så ofta påaktade
och hufvudsakligen dikterade af god
smak. Placering af möblerna, deras
utseende, färgernas harmonierande o.
s. v. äro äfven saker, som ej få
föraktas. Tag för regel att placera de
största och mest gällande möblerna vid de
största väggarna. Undvik att ställa
soffor och byråar framför fönstren,
undvik enformiga stolsrader. Fins mer än
en plats för en möbel, så nöj er icke
genast med den första — den är icke
alltid den bästa — ulan pröfva alla
upptänkliga sätt och välj sedan. Ett
rum kan ofta vinna ofantligt på en
enda liten omflyttning.
Se till att möblerna hållas rena och
blanka. Polityren bör emellanåt
gnidas öfver med en mjuk lapp, doppad
i olja eller i fotogen, som löser dam
och smuts eller ock uti terpentin, som
ger en nv glans åt polityren.
Vanligen har man »öfverdrag! pä
de stoppade möblerna, och härom är
intet ondt att säga.
Det är emellertid en annan sak all
anmärka emot öfverdragen. Hvarför i
all verlden skola de alltid vara randiga?
Sätt dä äfven upp randiga gardiner
och lägg en randig duk på bordet, så
att allt blir i stil. De smaklösa
randiga öfverdragen skulle förtjena ett
särskildt kapitel, ty de bli troligen icke
lätta att utrota. Hvarför begagnar man
icke lika gerna ett blommigt, rutigt eller
prickigt mönster eller ett enfärgadt, ej
allt för ljust tyg. De hvita
öfverdragen mecl sin fläkt från likboden äro ej
stort bättre än de randiga och
dessutom opraktiska. I vårt kalla land
behöfves mer än eljes lif och färg att
värma sinnet med. Derför äro äfven
mattor på golfven, om än af simplaste
slag, kulörta gardiner och taflor på
väggarna (ej en massa småporträtt i
dussinramar) af god verkan i ett hem.
Emelill.
Bakning-.
Mjuk pepparkaka, billig och god." 2
ägg, en kaffekopp mjölk, 1 dito socker,
5 dito mjöl, 1 dito sirap och samma
mått smör eller något mindre, samt
två teskedar stötta nejlikor och ’U
tesked peppar. Sirapen får koka upp,
och smöret lägges uti att smälta. ’Ii
tesked soda eller ock 1 dryg tesked
jästpulver blandas torrL i mjölet. Allt
röres väl samman, hvarvid dock är att
minnas, att mjölet klimpar sig, om
smeten är varm. Gräddas i väl smord
form och tar i medelmåttigt varm ugn
omkring ’h timma. Kakan skäres
sedan i skifvor efter behag och serveras
till kaffe eller te eller ännu bättre till
mjölk. Emelill.
10(j
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
