Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 17. Fredagen den 27 april 1888 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 17.
Fredagen den 27 april 1888.
l:sta årg.
B yxå:
8 Sturegatan 8
(ingång fr;ln Humlegårdsg. 19)
Annonspris:
25 öre pr petitrad (= 10 stafvelser).
Tidningen kostar
endast 1 krona för qvartalet.
postarvodet inberäknadt.
Ingen lösnummertbrsäljning!
Redaktör och utgifvare:
FRITHIOF HELLBERG.
Träffas å byrån kl. 9—10 och 4—5.
Allm. Telef. 61 47.
Utgifningstid:
hvarje helgfri fredag.
Sista numret i hvarje månad
innehåller en
fullständig mode- o. mönstertidning.
Prenumeration sker:
I landsorten: & postanstalterna.
I Stockholm: iios redaktionen, å
Stads-postens hufvudkontor, i de större
boklådorna samt :t tidningskontoren.
Mången civilisationens dotter är platt intet annat än sin klädning.
Mark Twain.
Hemmets uppfostran.
Ur a Vi och våra söners, af Mathilda Langlet.
(Forts.)
M|.^)å man ger akt pä andras barn, finner
hvar och en fel hos dem, från hvilka
man med glädje anser sina egna fria. Men
det är icke otroligt, att dessa barns föräldrar
hos våra älskningar upptäcka fel och brister,
som vi deremot äro blinda för. Helt säkert
finnas fel hos alla barn och det gäller att söka
upptäcka dem och — böta dem.
De flesta föräldrar söka väl, hvar oeh en på
sitt vis, motarbeta alla svårare fel och ovanor
hos barnen, men olyckan är, att de kanske
ofta icke företaga detta så nödiga arbete, förr
än dessa fel rent af sticka både dem ocli andra
i ögonen. Men då är det mången gång redan
för sent.
Huru ofta hör nian icke föräldrar förklara,
att den varnartige sonen ju fått »så mycket
stryk», utan att deraf någon nämnvärd verkan
försports! Oeh då hade det kanske blott
be-höfts några lindriga tillrättavisningar för att
borttaga det, hvaröfver man nu klagar — men
de skulle ha gifvits i tid och i rätta ögonblicket.
För att kunna göra detta, måste man dock
redan från dess spädaste ålder börja aktgifva
på barnets anlag oeh söka ingifva det goda
vanor. Att med hård och stundom orättvis aga
borttaga det onda, som man sjelf må hända
fostrat hos barnen eller åtminstone försummat
att bortarbeta, det är verkligen grymt, och det
lyckas också rätt sällan.
Omständigheter gifvas ju, som hindra många
föräldrar att sjelfva handhafva sina barn, och
det är då nödigt att med yttersta omsorg välja
de personer, som skola vårda de små.
Naturligtvis kan detta gälla blott om antingen de
föräldrar, hvilkas ställning i samhället tvingar
dem att lemna tillsynen om barnen åt andra,
eller de, hvilkas arbete är nog inbringande att
tillåta sådant. Det gifves ju tusentals mödrar,
som för att kunna förvärfva sitt dagliga
uppehälle måste lemna barnen så godt som åt sig
sjelfva, men stundom är det bättre för sådana
små stackare att vara alldeles på egen hand,
än att »vårdas» af lejda händer. Det är svårt,
stundom omöjligt att på förband rätt pröfva
den, som skall handhafva barnen, och äfven
den vaksammaste kan häruti blifva bedragen.
Numera har man nog också insett, der man
så hafva kan, att det är bättre att för barnens
räkning anskaffa en pålitligare, om ock
dyrlejdare vårdarinna, och ehuru man nog ännu
finner vårdslösa oeh samvetslösa barnsköterskor,
torde deras antal dock nu vara betydligt
för-minskadt. Man lemnar nu ej gerna sitt barn
i händerna på den första bästa oeh tycker ej
heller, att »det är det samma», huru barnen
hafva det, och de’små hafva nog i allmänhet
bättre dagar än fordom, hvilket också den
minskade dödligheten bland spädbarn torde
bekräfta.
Snarare går man må hända — der tillgångarne
tillåta sådant — till motsatta ytterligheter, och
det saknas icke exempel på, att barnjungfrur
ordentligt tyranniseras både af barnen och af
deras mor. Att sådant skall inverka
demoraliserande på barnen är ju tydligt nog. Om
t. ex barnpigan beklagar sig öfver, att lille
Karl Ludvig »sparkat henne», och modren
bemöter detta med inkastet: »Sofi retade
honom väl då» — hvad skall då Karl Ludvig
tänka annat än att, om någon understår sig
»reta» honom, så har han full rättighet att
behandla denne någon så, som hans retade
vrede ingifver honom ? Eller om han, trotsande
förbud och förmaningar, med sin boll slår ned
t. ex. en dyrbar lampa och ser, att han, som
begått förseelsen, undslapp bannor, under det
att hon, som han trotsat, för kanske häftiga
sådana, för det hon »icke sett efter honom»
— hvad är då naturligare, än att ban far
klart för sig, huru det skall gå till att sjelf
undkomma straff genom att skjuta skulden på
andra?
En förståndig moder tager derför aldrig i
barnens närvaro deras parti mot tjenstfolket.
Har verklig orättvisa mot barnet blifvit begången,
kan man ju lika lätt strafFa den samma efter,
som före en undersökning af saken. Säkrast
är att icke i första ögonblickets hetta banna
vare sig den ena eller den andra; genom att
sålunda visa sin uppriktiga önskan att vara
rättvis, tillförsäkrar man också sina barn ett
vida vänligare bemötande från tjenstfolkets sida
och sig sjelf en betydligt större aktning, än
om man utfar i förebråelser, som sedan befinnas
vara orättvisa. På samma gång ger man
barnen ett godt föredöme och ingifver dem
trygghet, då de se, att modren icke förhastar sig,
utan först undersöker, innan hon dömer.
Lika litet bör man i tjenares närvaro taga
deras parti mot barnen, så framt icke någon
berättigad fordran på upprättelse skulle
nödvändiggöra sådant. I vanliga fall är ju dertill
nog att låta barnen bedja den förorättade om
förlåtelse, och detta är något, som man icke
bör försumma. Många föräldrar finna detta
motbjudande, och barnen göra det må hända
också ogerna, men det bör dock ske. Börjar
man blott i tid dermed, då barnen ännu äro
små, blir det dem icke det ringaste svårt, och
deraf fi barnen ett godt intryck — i deras
medvetande inkommer, fast de ej förstå det,
redan nu en uppfattning af menniskovärdet,
som gifver dem en god grund att bygga på
för framtiden. Och tjename sätta i allmänhet
ett mycket stort värde på, att barnen bedja
dem om ursäkt, när sådant påfordras. Fördelarne
äro ömsesidiga.
Har man en god vårdarinna för barnen och
behandlar henne väl, kan man verkligen af
henne hafva mycken och god hjelp vid barnens
uppfostran. Men det är då nödvändigt, att man
dels är ense med henne om sättet för barnens
Med detta ntr följer såsom bihang Iduns mönsterbilaga n:r 4.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
